En undersökning från 2007, genomförd av amerikanska Department of Health and Human Services, visade att så många som 19,9 miljoner amerikaner i åldern 12 år eller äldre led av någon form av drogberoende. På grund av de fysiska och psykologiska effekterna av tillståndet finns en ständig risk för återfall, även efter långa perioder av abstinens. Att förstå hur beroende uppstår, utvecklas och kan behandlas är därför avgörande – både för drabbade själva och för deras anhöriga.
Faktorer som bidrar till uppkomsten av drogberoende kan vara genetiska, miljömässiga eller inlärda. Missbruksbeteenden drivs av fysiska och psykologiska utlösare som förvärras gradvis över tid. Oavsett orsak blir kombinationen av kroppens begär och det förhöjd humöret en stark drivkraft i personens dagliga rutiner när väl vanan att inta sinnespåverkande substanser har etablerats.
Intensiteten i ett beroende beror på individens kroppskemi samt typen och mängden drog som används. Vissa personer utvecklar beroende snabbt, medan andra kan använda en substans under längre tid innan beroendet tar tag.
Receptbelagda läkemedel, koffein, alkohol, nikotin samt illegala substanser kan alla orsaka beroende. Även om vissa substanser är mer potenta än andra gäller samma grundläggande beroendemekanism för alla. Substanser som alkohol, receptbelagda läkemedel och illegala droger medför dock störst risk att störa en persons vardagsliv, arbete och relationer.
Kokain, heroin, morfin och ecstasy är bara några exempel på illegala droger som kan orsaka allvarlig skada. Som huvudregel gäller: ju starkare drogen är, desto svårare är det att bryta beroendet.
Beroendemekanismen består av tre faser:
Dessa tre faser kan inträffa flera gånger om dagen beroende på hur beroende personen är av substansen. Med tiden bryter långvarigt bruk ner kroppens förmåga att fungera normalt, vilket gör det allt svårare att sluta på egen hand.
Behandlingsmetoder för drogberoende varierar beroende på hur allvarligt personens tillstånd är. Kroniska brukare upplever ofta arbetslöshet och sönderfallande relationer när drogen får allt högre prioritet i vardagen. I fall där individer inte kan fungera utan drogens effekter i kroppen kan sjukhusvård eller medicinsk avgiftning bli nödvändig.
Antidepressiva och ångestdämpande läkemedel kan också förskrivas för att stabilisera humöret under återhämtningen. Psykoterapeutiska insatser, exempelvis samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi, i kombination med deltagande i stödgrupper rekommenderas för att hjälpa brukare bygga upp en normal livsstil utan droger. Nyckeln till framgång är ofta en helhetsplan som kombinerar medicinsk vård, terapi och långsiktigt socialt stöd.
Eftersom drogberoendets effekter påverkar både kropp och sinne finns risken för återfall alltid närvarande. Den amerikanska myndigheten National Institute on Drug Abuse pekar ut stress som den främsta orsaken till återfall hos personer som försöker återhämta sig från missbruk.
Stressens biokemiska effekter på hjärnans signalsubstanser kan förstärka begäret efter droger och göra det betydligt svårare att hålla sig abstinent. Dessutom har långvarigt drogbruk potential att permanent förändra hjärnans biokemi. I de mest extrema fallen kan allvarliga psykiska tillstånd, såsom demensliknande symtom, utvecklas.
Att söka hjälp tidigt ökar chanserna till en lyckad återhämtning avsevärt. Med rätt behandling, stöd från närstående och professionell uppföljning kan många personer som drabbats av drogberoende leva ett meningsfullt och drogfritt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online