Lockelsen i det euforiska rusets "kick" är utan tvekan hjärnans svaga punkt när det gäller droger. Den mänskliga hjärnans högt känsliga kretsar gör den till ett idealiskt mål för i princip alla kemiska substanser som lyckas passera blod-hjärnbarriären. Efter år av bruk blir de långsiktiga skadorna en nedslående verklighet – och ofta en permanent sådan.
Drogberoende klassificeras som en sjukdom och en beteendestörning. Drogmissbruk innebär ett överdrivet bruk av droger som leder till beroendeframkallande beteenden. Både illegala droger och receptbelagda läkemedel kan vara beroendeframkallande. Ju mer en person använder, desto mer blir kroppen och hjärnan beroende av substansens kemiska effekter. De mest missbrukade substanserna är opiater, lugnande medel, stimulantia och hallucinogener. Risken att en person utvecklar beroende beror på dennes övergripande hälsa, drogens styrka och hur ofta den används. Effekterna av drogmissbruk på hjärnans kretsar blir alltmer uttalade med tiden, och efter långvarigt bruk kan en persons hjärnkemi förändras permanent.
Tiden då drogmissbruk endast förknippades med bakgator och undangömda miljöer är förbi. Idag finns missbruk i alla samhällsskikt – från ungdomar i tonåren till äldre. Oftast söker sig en person till den "kick" som droger ger som ett sätt att fly från vardagens stress och problem. Efter ett visst antal användningar börjar hjärnans kretsar längta efter rusets effekter. Grundmekanismen bakom denna effekt äger rum i hjärnan, där nervceller frisätter överdrivna mängder signalsubstanser. Signalsubstanser fungerar som kemiska budbärare i hjärnan och reglerar känslotillstånd samt kroppsfunktioner. När hjärnan blivit beroende av drogens närvaro för att fungera normalt har personen nått punkten av missbruk och är beroende av substansen.
The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) beskriver tre successiva faser av beroende: fixering/förväntan; frosseri/berusning; samt abstinens/negativ effekt. Varje fas beskriver vad en missbrukare går igenom varje gång hen längtar efter ett nytt rus. Fixering/förväntan är den del av processen där personen börjar minnas ett tidigare rus, både fysiskt och psykiskt. Medan kroppen längtar efter substansens effekter söker sinnet fly från verkligheten i stunden. Frosseri/berusning inträffar när personen tillfredsställer sitt begär genom att ta drogen. Abstinensen och den negativa effekten uppstår när ruset bleknar, vilket i sin tur blir utlösaren för nästa cykel av fixering och förväntan.
Ett av de mest kraftfulla och skadliga preparaten på marknaden är kokain. De långsiktiga effekter som denna substans orsakar illustrerar tydligt hur allvarliga konsekvenserna av långvarigt drogmissbruk kan bli. Kokain riktar sig mot en specifik signalsubstans i hjärnan som kallas dopamin. Dopamin är den kemikalie som får oss att uppleva känslor av glädje och belöning, men den reglerar även kroppsrörelser, motivation och känslor. Kokain hindrar inte bara nervcellerna från att naturligt återabsorbera det dopamin som frisatts – det triggar dessutom cellerna att frisätta ännu mer. När effekten bleknar upphör receptorernas utsöndringar. Över en period av månader börjar hjärnans kretsar att försämras. Som ett resultat kan långsiktigt bruk leda till minnesförlust, nedsatt inlärningsförmåga samt en kraftigt ökad risk för stroke och hjärtinfarkt.
Svårighetsgraden av en persons abstinensbesvär är en god indikator på hur beroende hen har blivit av drogen. När hjärnan når en punkt där den inte kan fungera utan ett nytt intag har den förlorat förmågan att själv hantera kroppens normala processer. Hjärnskador kan visa sig som minnesförlust, långsammare reaktionsförmåga och en genomgripande personlighetsförändring. När detta inträffar har nervcellerna förlorat förmågan att utsöndra de balanserade nivåer av signalsubstanser som kroppen behöver. Ju längre en person missbrukar droger, desto mer intensiva blir dessa långsiktiga effekter – vilket ytterligare understryker vikten av tidig insats och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online