Panayiotopoulossyndromet, även kallat tidigt debuterande benign occipitalepsi hos barn, är en godartad form av epilepsi som utgår från den del av hjärnan som ansvarar för synen. Barn med en genetisk disposition kan drabbas av dessa anfall någon gång mellan 17 månaders och 8 års ålder. Syndromet räknas till de vanligaste godartade epilepsisyndromen i barndomen och kännetecknas framför allt av så kallade autonoma anfall.
Enligt Epilepsy Foundation börjar anfallen hos barn med Panayiotopoulossyndrom oftast kort efter att barnet har somnat. Ett anfall varar sällan längre än tio minuter och kan bland annat innefatta:
Medvetandet kan vara helt normalt eller delvis påverkat under anfallet, vilket varierar från barn till barn och från anfall till anfall.
Anfallen kan utlösas av snabba ljusväxlingar, till exempel när barnet går från ett mörkt rum till ett upplyst rum, från ett ljust rum till ett mörkt, eller när lamporna plötsligt släcks. Att känna igen dessa mönster kan hjälpa föräldrar att förebygga vissa situationer.
Före, under eller efter ett anfall kan barnet få huvudvärk samt se ljusblixtar och färgade former. Dessa symtom liknar dem som ses vid migrän, vilket ibland kan fördröja diagnosen eftersom tillstånden förväxlas med varandra.
Prognosen är mycket god. De allra flesta barn växer ifrån tillståndet inom några år, och långtidsutvecklingen är i regel utmärkt både vad gäller anfallsfrihet och den kognitiva utvecklingen. Behandling med läkemedel behövs inte alltid, utan bedöms individuellt utifrån anfallens frekvens och svårighetsgrad.
Det som särskilt utmärker Panayiotopoulossyndromet är de autonoma symtomen, det vill säga symtom från kroppens automatiska funktioner. Flera typer av barndomsanfall kan därför omfatta:
Eftersom kräkningar ofta är ett framträdande symtom kan anfallen i början misstolkas som maginfektion eller andra sjukdomar. Vid återkommande episoder bör barnet därför undersökas av läkare, där en EEG-undersökning kan bidra till diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online