Parkinsons sjukdom är en förödande neurologisk sjukdom som kan drabba människor i alla åldrar, men som oftast drabbar personer över 60 år. De fysiska tecknen – som släpande gång, vilotremor (darrningar i vila), talproblem och mental försämring – beror på att celler i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin dör. I det femte och sista stadiet förlorar patienterna förmågan att röra sig och tala, och de behöver ständig omvårdnad. Sjukdomens utveckling kan bromsas med läkemedel och kirurgi.
Parkinsons sjukdom är en progressiv neurologisk sjukdom som orsakas av förlusten av nervceller i ett område i hjärnan som producerar dopamin – en signalsubstans som behövs för att större delen av kroppen ska fungera korrekt, enligt Johns Hopkins School of Medicine. Fler än en miljon amerikaner lever med Parkinsons sjukdom, som ger en gradvis försämring av rörelser inklusive gång, balans och koordination. I senare skeden påverkas även kognitiva och känslomässiga funktioner.
Symtomen på sjukdomen utvecklas när cirka 80 procent av dopaminet i hjärnan förstörts. Symtomen brukar vanligtvis uppträda hos personer över 60 år, men hos 5 till 10 procent av patienterna visar sig tecken och symtom redan vid 40 års ålder eller tidigare. Orsaken till Parkinsons sjukdom har ännu inte fastställts.
Ett tidigt tecken på Parkinsons sjukdom är en märkbar minskning av armpendlingen på ena sidan vid gång. Gradvis påverkas båda armarna och patienten utvecklar en släpande gång. Vilotremor i händer, armar och ben är ett vanligt tecken.
Stadieindelningen av Parkinsons sjukdom, som används för att avgöra hur långt sjukdomen har fortskridit, baseras på funktionella begränsningar snarare än på symtom, enligt Parkinson's Disease Foundation. En mindre funktionsnedsättning på endast en sida av kroppen utan begränsningar i dagliga aktiviteter definierar exempelvis stadium ett. Det sista stadiet avser patienter som är sängliggande eller rullstolsbundna med betydande begränsningar och som behöver hjälp med de dagliga aktiviteterna.
Sjukdomsförloppet delas in i fem stadier – från tidiga tecken och symtom som är lindriga, icke-invalidiserande och ofta förbisedda till det femte, avslutande stadiet där patienten inte kan stå eller gå och är helt beroende av andra för omvårdnad. I det andra stadiet förekommer symtom som stelhet i lemmar, långsammare kroppsrörelser och förändrad hållning på båda sidor av kroppen. I stadium tre blir tidiga svårigheter med balansen vid stående och gång tydliga.
I stadium fyra omfattar symtomen markanta förändringar av hållningen, problem med talet och sömnen, påverkan på det autonoma nervsystemet samt återkommande fallolyckor. Psykiatriska problem som depression och kognitiv nedsättning utvecklas. Det femte, avslutande stadiet kännetecknas av fullständigt förlorad rörelseförmåga och behov av ständig omvårdnad.
Det femte, avslutande stadiet av Parkinsons sjukdom innebär en omfattande förvärring av befintliga symtom. Inkontinens i tarm och blåsa är vanligt, liksom förlusten av förmågan att kunna vända sig i sängen. Depressionen fördjupas i takt med att patienterna i regel förlorar förmågan att tala lätt, vilket åtföljs av svårigheter att hitta rätt ord. Talet blir svagare och mer ansträngt för patienten. En intellektuell försämring blir också tydlig.
Mottagligheten för infektioner som lunginflammation ökar, och efterföljande kvävning kan orsaka döden, även om Parkinsons sjukdom i sig inte är dödlig. I slutstadiet upplever patienterna aptitlöshet och viktnedgång, svår oro och rastlöshet samt andnings- och sväljsvårigheter. Eftersom sjukdomen successivt förstör balans och koordination blir fallolyckor allt vanligare, vilket leder till många sjukhusbesök på grund av skador.
Ångestsyndrom är vanliga när Parkinsons sjukdom närmar sig sitt slutskede. Den ökade ångesten beror på den underliggande neurodegenerativa processen, och patienterna kan utveckla fobier för sådant som att vistas offentligt eller att befinna sig i trånga utrymmen. Hallucinationer, vanföreställningar och personlighetsförändringar kan också förekomma.
Parkinsons sjukdom svarar bra på behandling i sina tidigare skeden med dopaminstimulerande läkemedel som ropinirol och pramipexol i kombination med levodopa, en dopaminföregångare som omvandlas till dopamin i hjärnan. Effekten av dessa läkemedel minskar dock efter fem års behandling.
Psykiatriska symtom, inklusive djup depression, hanteras ofta med antidepressiva läkemedel. Eftersom vissa psykossymtom kan vara läkemedelsinducerade är det ofta nödvändigt att minska doserna av dessa mediciner.
Kirurgisk djup hjärnstimulering har visats förbättra neuromuskulära funktioner och minska behovet av andra läkemedel. Fysioterapi kan hjälpa till vid rörelsestörningar, och logopedi kan effektivt behandla tal- och röststörningar. Kost- och näringsrådgivning kan dessutom hjälpa till att lindra den kroniska förstoppning som ofta är förknippad med Parkinsons sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online