Cerebral pares uppstår när vissa områden i hjärnan skadas eller utvecklas onormalt. Ofta rör det sig om de delar av hjärnan som styr rörelse och kroppshållning, vilket gör att barnet får svårt att koordinera sina kroppsrörelser. Orsakerna kan vara huvudskada, vattkoppor, röda hund, bakteriell hjärnhinneinflammation, cytomegalovirus (ett virus som liknar influensa), viral encefalit, stroke eller syrebrist i hjärnan. Infektioner hos mamman, som toxoplasmos eller syfilis, kan också ligga bakom.
Enligt UCSF Children's Hospital inträffar endast 10–20 procent av fallen efter att barnet fötts. Mayo Clinic anger att cerebral pares förekommer hos 2–4 av 1 000 nyfödda i USA och Europa. Trots att diagnosen sällan ställs innan barnet fyllt ett år finns symtomen ofta redan under spädbarnstiden. Symtomen brukar delas in i fyra huvudtyper av cerebral pares.
Spädbarn med cerebral pares kan ha hypotoni, vilket innebär att musklerna har nedsatt tonus och känns slappa. Andra barn har i stället en onormalt stel muskeltonus. Barnet kan dessutom uppvisa försenad motorisk utveckling när det gäller att rulla över, sitta, krypa, le eller gå. Ena sidan av kroppen kan verka favoriserad framför den andra, vilket kan visa sig som en onormalt tidig handpreferens. Spädbarn som lär sig krypa eller gå kan dra efter ett ben.
Det är också vanligt att spädbarn behåller Moro-reflexen längre än den normala åldern av sex månader. Moro-reflexen utlöses när barnet lutas bakåt så att benen hamnar ovanför huvudet – barnet flänger då ut armarna, som om det förberedde sig för en kram. I vissa fall förekommer även intellektuell funktionsnedsättning.
Spastisk cerebral pares är den vanligaste formen och står för 70–80 procent av alla fall, enligt UCSF. Musklerna är stela och ofta permanent kontraherade. Typiska tecken är ben som vrids inåt vid knäna, vilket försvårar inlärningen av att krypa och gå. Okontrollerade skakningar eller tremor kan förekomma på ena sidan av kroppen.
Vid diplegi drabbas antingen båda armarna eller båda benen. Vid hemiplegi påverkas lemmarna på ena sidan av kroppen, oftast armen mer än benet. Vid kvadriplegi är alla fyra lemmar drabbade, ofta med ytterligare problem i munregionen. De sällsynta formerna monoplegi och triplegi drabbar respektive en enda lem eller tre lemmar.
Atetoid cerebral pares, som också kallas dyskinetisk cerebral pares, förekommer hos cirka 10–20 procent av fallen enligt UCSF. Karakteristiskt är okontrollerade, långsamma vridande rörelser i musklerna i händer, armar, fötter, ben och ansikte. Ansiktsproblemen kan innebära onormalt dreglande, rynkad panna samt svårigheter med matning. Barnet kan också ha svårt att bilda taljud när det börjar utveckla sitt språk, och hörselnedsättning är inte ovanligt.
Ataxisk cerebral pares drabbar endast cirka 5–10 procent av fallen, enligt UCSF. Formen påverkar koordination, djupseende och balans. Spädbarn med ataxisk cerebral pares har svårt att plocka upp och hålla fast leksaker och mat, samt att bibehålla balansen när de lär sig gå.
Blandform av cerebral pares innebär att barnet uppvisar karaktärsdrag från minst två av formerna ovan. I vissa fall finns egenskaper från alla tre former samtidigt, vilket kan göra symtombilden extra komplex och kräva en individanpassad vårdplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online