Personer som lider av hyperhidros svettas kraftigt även när de varken är överhettade eller anstränger sig fysiskt. Svettningen kan förekomma var som helst på kroppen, men det är oftast armhålorna, händerna och fötterna som drabbas. Behandlingsmöjligheterna spänner från starka antiperspiranter till elektroterapi och kirurgi. Här går vi igenom de vanligaste metoderna.
Hyperhidros är ett tillstånd som innebär att kroppen producerar mer svett än vad som behövs för att reglera temperaturen. Det kan påverka självförtroendet och vardagslivet avsevärt, men det finns flera behandlingar som kan lindra besvären – allt beroende på hur allvarligt tillståndet är och vilken kroppsdel som påverkas.
Antiperspiranter fungerar genom att täppa till hudens porer, där svettet normalt passerar ut. Personer med hyperhidros behöver använda en särskilt stark antiperspirant som innehåller aluminiumkloridhexahydrat i en koncentration på minst 10–15 procent, exempelvis preparat som Drysol eller Hypercare. De starkaste produkterna kan dock irritera huden, och aluminiumet kan dessutom fläcka ner och skada kläder.
Läkemedel som klassificeras som antikolinergika har en kraftigt vätskedrivande, uttorkande effekt. Därför skriver vissa läkare ut antikolinergika såsom glykopyrrolat eller propanthelin till patienter med hyperhidros. Hos patienter där stress utlöser den överdrivna svettningen kan i stället en betablockerare som propranolol eller ett bensodiazepin som alprazolam övervägas. Innan du börjar ta någon av dessa mediciner är det viktigt att titta med din läkare om möjliga biverkningar.
Vissa patienter med hyperhidros kan ha god nytta av en metod som kallas jontofores. Vid behandlingen placeras fötter eller händer i en vattenfylld behållare, varefter en tekniker leder en svag elektrisk ström genom vattnet. Strömmen bedövar svettkörtlarna tillfälligt. En behandling tar mellan 10 och 20 minuter, och de flesta patienter upplever inga biverkningar utöver en stickande eller pirrande känsla under själva sessionen. I sällsynta fall kan huden på de behandlade extremiteterna spricka eller blåsbildas.
Att injicera botulinumtoxin (exempelvis Botox eller Myobloc) direkt i överaktiva svettkörtlar förlamar körtlarna och hindrar dem från att producera svett under flera månader. I juli 2009 begärde den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA att tillverkarna av läkemedelskvalitet botulinumtoxin skulle lägga till en varning i produktinformationen om att toxinet kan spridas från injektionsstället och orsaka potentiellt dödlig muskelförlamning i hjärta, lungor eller mag-tarmkanal.
För personer med annars okontrollerbar hyperhidros finns två sista utvägar, varav den ena är den kirurgiska metod som kallas endoskopisk torakal sympatektomi. Ingreppet innebär att en del av en nerv i ryggraden, som styr svettningen, skärs av och permanent avaktiveras. Patienter som genomgår ingreppet löper en liten risk för hjärtinfarkt, stroke, skador på andra nerver i ryggmärgen samt förlust av förmågan att svettas i ansiktet eller att hålla ögonen helt öppna.
Den andra sista utvägen för personer med svår hyperhidros är kirurgisk borttagning av svettkörtlar. De körtlar som oftast tas bort sitter i armhålorna. Paradoxalt nog är just återkommande kraftig svettning en av de vanligaste komplikationerna efter ingreppet. Kirurgen kan använda liposuktion, skalpell eller ett skrapinstrument som kallas kurett för att avlägsna körtlarna. Som patient måste man räkna med viss ärrbildning efter operationen.
Om överdriven svettning stör din vardag eller påverkar ditt välmående bör du kontakta vårdcentralen eller en hudläkare. Behandlingen väljs ofta i steg – från receptfria och starkare antiperspiranter till läkemedel, jontofores eller mer avancerade metoder som injektioner och kirurgi. Tillsammans med din läkare kan du hitta den lösning som passar dina besvär bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online