Parkinsons sjukdom är en kronisk och obotlig neurologisk sjukdom som förvärras gradvis över tid. Med rätt behandling går den dock att hantera, bland annat med receptbelagda läkemedel, fysioterapi och i vissa fall kirurgi. Enligt National Parkinson Foundation diagnostiseras cirka 60 000 nya fall varje år i USA, och även om risken ökar med åldern drabbar ungefär 15 procent av diagnoserna personer under 50 år.
Den del av hjärnan som styr våra rörelser innehåller nervceller (neuron) som producerar dopamin – ett signalsubstans som samordnar hur kroppen rör sig. När dessa nervceller dör eller slutar fungera normalt leder den minskade dopaminnivån till nedsatt motorisk kontroll. Resultatet blir Parkinsons sjukdom, men vad som orsakar att nervcellerna slutar fungera korrekt är fortfarande okänt.
Det mest välkända symtomet på Parkinsons sjukdom är en tydlig skakning i en kroppsdel, till exempel händer eller ben, som kallas tremor. Andra tecken är stelhet i bålen, benen och armarna; uttryckslöst ansikte; nedsatt koordination och balans; långsammare rörelser; samt ett talsätt som låter mumlande. Symtomen förvärras oftast med tiden och gör det till slut svårt eller till och med omöjligt för den drabbade att utföra vardagliga uppgifter som att äta, prata och gå.
Att diagnostisera Parkinson är komplicerat eftersom sjukdomens symtom utvecklas långsamt och ofta liknar symtom vid andra sjukdomar och tillstånd, exempelvis kolmonoxid- eller cyanidförgiftning. Utredningen innefattar en neurologisk undersökning som testar patientens motoriska koordination och rörelseförmåga, samt en genomgång av sjukdomshistorien för att bedöma risken utifrån genetik – risken ökar om en släkting har haft sjukdomen – och för att utesluta andra orsaker till nedsatt motorik, som vissa läkemedel.
Det finns inget specifikt test som bekräftar Parkinson, men läkare kan ställa diagnosen när två av tre huvudsymtom finns (stela muskler, långsamma rörelser och tremor), när symtomen endast förekommer på ena sidan av kroppen, när intag av levodopa ger en tydlig effekt, eller när tremorn blir mer påtaglig när den drabbade kroppsdelens inte rör sig.
Trots flera olika behandlingsmetoder börjar sjukdomen med tiden ofta att svara sämre eller mer ojämnt på ordinerade läkemedel, vilket kräver kompletterande åtgärder som fysioterapi för att bibehålla musklernas rörlighet och god näring.
De vanligaste läkemedlen vid Parkinson är levodopa, en tablett som omvandlas till dopamin i hjärnan; dopaminagonister, som efterliknar dopaminets funktion; samt MAO B-hämmare (monoaminoxidas B), som förhindrar att både naturligt dopamin och dopamin från levodopa bryts ner. Den mest använda kirurgiska metoden är djup hjärnstimulering, en procedur där en elektrod placeras i det område av hjärnan som styr rörelser och kopplas till en styrenhet som implanteras i bröstet.
Flera komplikationer kopplade till nedsatt muskelkontroll följer ofta med Parkinsons sjukdom, bland annat förstoppning, minskad sexlust, depression, svårigheter att äta och sova samt urininkontinens eller urinretention. Även de läkemedel som används för att hantera sjukdomen kan bidra till dessa besvär eller utlösa nya, såsom hallucinationer och ryckningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online