Parkinsons sjukdom beror på en funktionsstörning i specifika delar av centrala nervsystemet (CNS). Centrala nervsystemet ansvarar för att reglera både viljemässiga och ofrivilliga rörelser i kroppen. I den här artikeln fokuserar vi på de ofrivilliga rörelserna som synliga tecken på Parkinsons sjukdom.
Parkinsons sjukdom kännetecknas av en symtombild som omfattar stelhet (rigiditet), darrningar (tremor) och akinesi. Andra märkbara drag är mimiska ansiktsrörelser, oregelbundet blinkande, korta steg vid gång samt fördröjda och långsamma rörelser.
Tremor är den främsta orsaken till det ofrivilliga rörelsecyklandet vid Parkinsons sjukdom. Den definieras bäst utifrån sitt samband med aktivitet. Vid Parkinson uppträder tremor när kroppen är i vila, vilket även kallas "pill rolling" (pillertrillning). Det handlar om den ofrivilliga växlande rörelsen mellan tumme och pekfinger under vila. Symtomet förekommer hos alla patienter med Parkinsons sjukdom, även om hastigheten och vilka kroppsdelar som drabbas kan variera.
Rigiditet orsakas av en balansstörning till följd av muskelsvaghet. Patienterna kan inte motstå enkla ofrivilliga rörelser, vilket med tiden långsamt övergår i mer komplexa rörelser som involverar fler kroppsdelar. Rigiditet bidrar också till den långsamma och begränsade rörligheten i händer, ben och fötter.
Bradykinesi hindrar förmågan att utföra snabba och enkla viljemässiga rörelser. Fördröjda, stela, avbrutna och mycket långsamma rörelser är några av dess kännetecken. Beroende på graden av funktionsnedsättning används begreppen bradykinesi, hypokinesi och akinesi för att beskriva denna onormala muskelkoordination.
De två orsaker som idag är allmänt accepterade för de ofrivilliga rörelserna vid Parkinsons sjukdom är följande:
Substantia nigra är den del av de basala ganglierna som ansvarar för att styra kroppens organ så att de agerar på ett samordnat sätt. Dopamin är avgörande för signalöverföringen av stimuli till hjärnans basala ganglier. Eftersom dopaminhalten i de basala ganglierna är låg hos patienter med Parkinsons sjukdom uppstår en brist i nervfiberstimuleringen, vilket gör att substantia nigra inte kan utlösa samordnade rörelser. Det låga dopaminvärdet och de få pigmenterade nervfibrerna i de basala ganglierna leder därför till ett ofrivilligt rörelsecykel vid Parkinsons sjukdom.
Dessa och andra faktorer studeras fortfarande intensivt för att man ska kunna utveckla en behandling som normaliserar aktiviteten i de basala ganglierna i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online