Wernicke-Korsakoffs syndrom: orsaker, symtom och behandling

Wernicke-Korsakoffs syndrom är en neurologisk sjukdom som orsakas av brist på tiamin (vitamin B1). Tillståndet kännetecknas av två huvudfaser: Wernicke-encefalopati, den akuta fasen, och Korsakoffs syndrom, som utgör den kroniska fasen.

Wernicke-encefalopati – den akuta fasen

Wernicke-encefalopati kan utvecklas snabbt, ofta inom loppet av några dagar eller veckor efter att tiaminbristen uppstått. Vanliga symtom inkluderar:

• Förvirring och desorientering
• Sömnighet och slöhet
• Synproblem, exempelvis dubbelseende eller suddig syn
• Svårigheter att gå eller bibehålla balansen
• Illamående och kräkningar
• Appetitlöshet

Behandlas inte Wernicke-encefalopati snabbt kan det leda till permanent hjärnskada eller i värsta fall döden. Det är därför ett allvarligt tillstånd som kräver omedelbar vård.

Korsakoffs syndrom – den kroniska fasen

Korsakoffs syndrom utvecklas ofta efter obehandlad Wernicke-encefalopati eller som ett resultat av långvarig tiaminbrist. Typiska symtom är:

• Minnesförlust, särskilt gällande nyligen inträffade händelser
• Svårigheter att lära sig ny information
• Problem med uppmärksamhet och koncentration
• Konfabulation, det vill säga att man omedvetet hittar på falska minnen för att fylla luckorna i minnet
• Desorientering och förvirring
• Apati och bristande motivation

Vem drabbas?

Wernicke-Korsakoffs syndrom ses oftast hos personer med alkoholberoende, eftersom alkohol dels försämrar kroppens upptag av tiamin, dels ofta åtföljs av näringsbrister. Tillståndet kan dock även drabba personer med andra sjukdomar eller tillstånd som leder till tiaminbrist, exempelvis:

• Undernäring
• Ätstörningar
• Cancersjukdomar
• Mag- och tarmsjukdomar
• Leversjukdom

Behandling och prognos

Behandlingen består framför allt av tiamintillskott för att korrigera bristen. Tiamin kan ges via munnen (peroralt) eller direkt in i blodet (intravenöst), där intravenös behandling är standard vid akut Wernicke-encefalopati. Utöver detta kan behandling av underliggande orsaker behövas, exempelvis vård vid alkoholberoende eller annan sjukdom som bidrar till tiaminbristen, för att förhindra återfall.

Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre är prognosen. Vissa symtom kan dock bli bestående, särskilt om diagnosen ställs sent eller om tiaminbristen har pågått länge innan behandlingen sätts in.