Parkinsons sjukdom (PD) innebär dopaminerg neuronförlust i substantia nigra pars compacta. Detta stör dopamin-acetylkolinbalansen i striatumet, vilket bidrar till motoriska och icke-motoriska symtom.
Normal striatal balans
- Dopamin (via D2-receptorer) hämmar den indirekta vägen → underlättar rörelse.
- Acetylkolin (från kolinerga interneuroner) exciterar den indirekta vägen → hämmar rörelse.
- Balans tillåter smidig motorisk kontroll.
Vid PD
- Dopaminutarmning → förlust av D2-hämning → överaktivitet i indirekta vägen.
- Relativ acetylkolinöverskott (kolinerga interneuroner initialt intakta) → hämmar rörelse ytterligare.
- Resultat: bradykinesi, rigiditet, tremor.
Effekter av ohämmad kolinerg aktivitet
- Tremor: ACh modulerar thalamokortikala kretsar; överskott förstärker oscillerande aktivitet.
- Rigiditet: Ökad striatal utmatning → excessiv GPi/SNr-hämning av talamus.
- Bradykinesi: Försvårad rörelseinitiering och skalning.
- Hållningsinstabilitet: Senare drag; kolinerg utarmning i pedunculopontin kärnan (PPN) bidrar.
- Kognitivt/psykiatriskt: Kortikal kolinerg förlust → demens, hallucinationer.
Terapeutiska implikationer
- Antikolinergika (trihexyfenidyl, benztropin): Blockerar muskarinreceptorer → förbättrar tremor/rigiditet. Begränsad nytta för bradykinesi. Biverkningar: muntorrhet, förstoppning, urinretention, förvirring, fall. Undvik hos äldre/kognitiv nedsättning.
- Kolinesterashämmare (rivastigmin, donepezil): Ökar ACh för demens; kan förvärra motorsymtom något.
- Dopaminerg terapi (levodopa, agonist): Återställer balans indirekt; behandlingens hjärta.
Nuvarande förståelse
Det är inte bara "ohämmad ACh" utan en dynamisk obalans. Tidig PD: relativt ACh-överskott i striatum. Sen PD: kortikal kolinerg utarmning samexisterar. Behandling riktar sig mot specifika kretsar och symtom.
