Psykogena anfall, även kallade psykiatriska eller icke-epileptiska anfall, saknar neurologisk orsak. I stället utlöses symtomen av psykiskt lidande. Enligt American Family Physician utgjorde kvinnor 75–85 procent av patienterna med psykogena anfall enligt uppgifter från 2010.
Psykogena anfall liknar ofta epileptiska anfall, vilket gör dem svåra att skilja åt utan medicinsk utredning. Symtomen kan omfatta ofrivilliga rörelser samt ofrivilliga beteenden som att skrika eller gråta. Till skillnad från epilepsi beror anfallen dock inte på onormal elektrisk aktivitet i hjärnan.
Människor som drabbas av psykogena anfall lider ofta av andra psykiska tillstånd, exempelvis ångest eller depression. Många har dessutom en historik av auditiva eller visuella hallucinationer, eller erfarenhet av psykos.
Enligt Michael Miller, redaktör för Harvard Mental Health Letter, har mer än 75 procent av alla personer med epilepsi också en diagnostiserbar psykiatrisk diagnos. Omvänt lider cirka 10 procent av alla patienter på psykiatriska sjukhus av epilepsi. Samma avvikelser i hjärnan kan ligga bakom båda tillstånden, vilket visar på ett tydligt samband mellan epilepsi och psykisk ohälsa.
Läkare använder videoelektroencefalografi (vEEG) för att utreda psykogena anfall. Med denna metod kan vårdpersonalen observera patienten under ett anfall samtidigt som hjärnans elektriska aktivitet registreras. Vid psykogena anfall ses inga EEG-förändringar, vilket däremot är typiskt hos patienter med epilepsi. Denna skillnad är avgörande för att ställa rätt diagnos.
Behandlingen består oftast av psykoterapi, psykofarmaka eller en kombination av båda. Det är också viktigt att patienten försöker identifiera vad som utlöser anfallen, exempelvis stressiga situationer, och i möjligaste mån undvika dessa triggers. Eftersom behandlingen skiljer sig markant från epilepsibehandling är en korrekt diagnos avgörande för ett gott resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online