Vad är restförlamning?
Restförlamning (PR) innebär att muskelsvagheten kvarstår även efter att en neuromuskulär blockad har kvarhävts. Tillståndet kan uppstå i samband med anestesi och kirurgiska ingrepp där neuromuskulärt blockerande medel använts, och det utgör en viktig patientsäkerhetsfråga inom perioperativ vård.
Orsaker
Orsakerna till restförlamning kan härledas till faktorer kopplade till de neuromuskulärt blockerande medlen själva, till patienten samt till det kirurgiska ingreppet.
Patientrelaterade faktorer
Faktorer hos patienten som kan bidra till restförlamning inkluderar:
- Kritisk sjukdom: Patienter med svåra sjukdomar eller sepsis löper större risk att drabbas av restförlamning.
- Hög ålder: Äldre patienter har ofta minskad muskelmassa, vilket gör dem mer mottagliga för restförlamning.
- Fetma: Överviktiga patienter kan ha ökad känslighet för neuromuskulärt blockerande medel.
- Elektrolytrubbningar: Hypokalemi, hypermagnesemi och hypokalcemi kan alla öka risken för restförlamning.
- Nedsatt lever- eller njurfunktion: Patienter med lever- eller njurdysfunktion kan ha svårigheter att metabolisera och utsöndra neuromuskulärt blockerande medel, vilket leder till ökad risk för restförlamning.
Kirurgiska faktorer
Faktorer kopplade till själva operationen som kan öka risken för restförlamning inkluderar:
- Typ av ingrepp: Operationer som innebär omfattande retraktion eller manipulering av muskler medför större risk för restförlamning.
- Operationens längd: Längre ingrepp ökar risken för restförlamning.
- Användning av flera medel: Användning av olika neuromuskulärt blockerande medel under samma operation kan öka risken.
- Överdosering: Dosering över rekommenderad nivå ökar risken för kvarvarande blockad.
- För snabb kvarhävning: Om den neuromuskulära blockaden kvarhävs för snabbt kan restförlamning uppstå.
Riskfaktorer
Följande riskfaktorer har identifierats för kvarvarande neuromuskulär blockad:
- Användning av långverkande neuromuskulärt blockerande medel
- Förlängd operationstid
- Låg kroppstemperatur (hypotermi)
- Hypokalemi
- Hypermagnesemi
- Neuromuskulära sjukdomar
- Kritisk sjukdom
- Fetma
- Njursjukdom
- Läkemedelsinteraktioner
Klinisk betydelse
Restförlamning är av stor klinisk betydelse eftersom den kan leda till:
- Respiratoriska komplikationer: Restförlamning i andningsmusklerna kan orsaka atelektas, pneumoni och respiratorisk insufficiens.
- Förlängd mekanisk ventilation: Behovet av mekanisk ventilation kan förlängas, vilket ökar risken för komplikationer som ventilatorassocierad pneumoni.
- Ökad fallrisk: Restförlamning i benen kan öka risken för fall, särskilt hos äldre patienter.
- Svårigheter med avvänjning: Påverkan på andningsmuskulaturen kan göra det svårt att avvänja patienten från ventilatorn.
- Ökad sjuklighet och dödlighet: Restförlamning kan öka risken för komplikationer och död hos kirurgiska patienter.
Hantering och behandling
Hanteringen av restförlamning bygger på två huvudpelar:
- Prevention: Minimera riskfaktorerna genom att använda kortverkande neuromuskulärt blockerande medel, undvika överdosering och säkerställa fullständig kvarhävning av blockaden innan patienten lämnar operationsrummet.
- Behandling: Om restförlamning föreligger bör den behandlas med neostigmin eller andra acetylkolinesterashämmare.
Sammanfattning
Restförlamning är en potentiellt allvarlig komplikation vid användning av neuromuskulär blockad. Det är viktigt att känna till riskfaktorerna och att aktivt arbeta för att förebygga tillståndet. Vid uppkommen restförlamning kan den i de flesta fall behandlas effektivt med neostigmin eller andra acetylkolinesterashämmare.
