Den medicinska termen för stamning är dysfemi, vilket även kallas dysfluent tal eller "dysfluency". Begreppet syftar på varje form av avbrott eller störning i det normala talets flyt. Stamning är alltså en specifik typ av dysfluency – men inte den enda.
Dysfluency är ett samlingsbegrepp som omfattar alla typer av avbrott eller oregelbundenheter i det normala talflödet. Det kan handla om allt från tillfälliga tvekan och omformuleringar till mer bestående och ofrivilliga störningar som vid stamning. Medan alla människor ibland talar mindre flytande, pratar man om ett medicinskt tillstånd när störningarna är återkommande, ofrivilliga och påverkar kommunikationen.
Stamning kännetecknas framför allt av tre typer av ofrivilliga talstörningar:
Repetitioner – ljud, stavelser eller ord upprepas flera gånger, till exempel "s-s-sol".
Förlängningar – ljud dras ut onormalt länge, till exempel "sss-ol".
Blockeringar – talet fastnar helt och hållet och ljudet kommer inte fram trots att personen försöker tala.
Utöver själva talstörningarna åtföljs stamning ofta av så kallade sekundära beteenden, det vill säga fysiska reaktioner som uppstår när personen anstränger sig för att övervinna blockeringen. Vanliga exempel är ansiktsgrimaser, nickningar med huvudet samt rörelser med händerna eller armarna. Spänningar i käke, läppar och bröstkorg kan också förekomma.
Att förstå den medicinska terminologin kring stamning underlättar kommunikationen mellan patienter, anhöriga och logopeder, och gör det lättare att söka rätt behandling och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online