Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som kännetecknas av återkommande epileptiska anfall. Anfallen uppstår till följd av plötsliga elektriska urladdningar i hjärnan, vilket tillfälligt stör hjärnans normala funktion. Symtomen kan variera kraftigt – från korta frånvaroepisoder och muskelryckningar till kraftiga krampanfall med medvetandepåverkan.
Den medicinska termen för epilepsi härstammar från grekiskan. Inom medicinen används benämningarna "epilepsia" eller "morbus epilepticus", där "morbus" är latin för sjukdom. Ordet epilepsi kommer ursprungligen från det grekiska verbet "epilambanein", som betyder "att gripas" eller "att överrumplas" – en beskrivning av hur anfallen ofta drabbar den drabbade utan förvarning.
För att en läkare ska kunna ställa diagnosen epilepsi krävs vanligtvis att personen har haft minst två oprovocerade anfall med minst 24 timmars mellanrum. Diagnosen ställs utifrån sjukhistoria, neurologisk undersökning samt ofta kompletterande undersökningar som EEG (hjärnströmregistrering) och magnetresonanstomografi (MR).
Många personer med epilepsi blir anfallsfria med hjälp av läkemedel, så kallade antiepileptika. En del patienter kan efter långvarig anfallsfrihet avsluta behandlingen, medan andra behöver fortsatt medicinering under hela livet.
Vanliga utlösande faktorer inkluderar sömnbrist, stress, alkohol, feber och flimrande ljus. Att identifiera och undvika sina personliga riskfaktorer är en viktig del av behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online