Traumatisk hjärnskada (TBI) uppstår av yttre mekanisk kraft som orsakar hjärnfunktionsstörning. Allvarlighetsgrad sträcker sig från lindrig (commotio) till svår, klassificerad efter Glasgow Coma Scale (GCS).
Skadamekanismer
- Blunt trauma (kontakt): Coup-contrecoup, skallfraktur, intrakraniell blödning (epidural, subdural, subaraknoidal, intraparenkymatös). Mest vanlig (fall, MVC, överfall).
- Penetrerande: Projektil (kula), fragment, föremål. Direkt vävnadsdestruktion + kavitation. Högre mortalitet.
- Blast/Explosion: Primär (chockvåg), sekundär (fragment), terciär (kroppsförskjutning), kvartär (brännskador, toxiner). Militärt + industriellt.
- Acceleration-deceleration (inertiell): Diffus axonal skada (DAI) från skjuvbelastning av vittmateriatrakter. MVC, skakad baby.
- Idrottsrelaterade: Commotio, subcommotionella slag → CTE-risk. Hjälm minskar skallfraktur, inte DAI.
- Barnmisshandel: Abusiv huvudtrauma (skakad påverkans syndrom). Retinala blödningar, revbenfrakturer.
Sekundär skada
Excitotoxiskitet, oxidativ stress, inflammation, ödem, ischemi, mitokondriell svikt → utvecklas över timmar-dagar. Mål för neuroprotektion.
Klassificering
- GCS 13–15: Lindrig (commotio).
- GCS 9–12: Måttlig.
- GCS 3–8: Svår.
- Strukturell: Fokal (hematom, kontusion) vs. Diffus (DAI, ödem).
Tidig resuscitation (ABC, CPP >60), ICP-övervakning, kirurgisk dekompression, rehabilitering.
