Det perifera vestibulära systemet – innerörats balansorgan – har till uppgift att förmedla information om huvudets läge och rörelser till hjärnan. Enligt Vestibular Disorders Association (VEDA) är det en avgörande komponent i kroppens förmåga att upprätthålla balansen.
När detta system inte fungerar som det ska kan en rad besvär uppstå, bland annat yrsel, svindel, en känsla av att kroppen lutar eller att omgivningen snurrar, klumpighet, hörselnedsättning och synproblem. Eftersom symtomen ofta liknar varandra mellan olika diagnoser kan det vara utmanande att ställa rätt diagnos. Här går vi igenom tre vanliga typer av perifera vestibulära störningar: godartad paroxysmal positionsyrsel (BPPV), Ménières sjukdom och perilymfistel.
BPPV orsakas av att små kristaller av kalciumkarbonat, så kallade otoconier eller "örats stenar", lösgörs och samlas i innerörats båggångar. Enligt VEDA står BPPV för ungefär 20 procent av all yrsel. Besvären utlöses eller förvärras av huvudrörelser, till exempel när du vrider dig i sängen, böjer dig framåt eller tittar uppåt. I många fall går det inte att fastställa någon orsak, men tillståndet blir vanligare med åldern och kan även uppkomma efter huvudskador eller öroninfektioner.
Behandlingen består oftast av så kallade omplaceringsmanövrer, till exempel Epleys manöver, där vården genom specifika huvudrörelser flyttar kristallerna ur båggångarna. Vestibulär rehabiliteringsträning – övningar som hjälper hjärnan att återlära sig hur balansen ska hållas – kan också ge god effekt.
Ménières sjukdom beror på att onormalt stora mängder vätska, endolymf, samlas i innerörat. Sjukdomen ger många av samma symtom som andra perifera vestibulära störningar, som illamående, tinnitus och yrsel. Karakteristiskt är dock de kraftiga vertigoattacker som enligt VEDA kan pågå i upp till 24 timmar.
Hörselnedsättning är också vanligt och blir ofta allvarligare ju längre sjukdomen fortgår. Enligt öronläkaren Gerald Gianoli, M.D., tenderar Ménières sjukdom att bli kroniskt närvarande efter 10 till 15 års återkommande skov.
Behandlingen inleds vanligtvis med en natriumfattig kost, vätskedrivande läkemedel för att minska vätskeansamlingen samt mediciner som lindrar yrsel och illamående under attackerna. Upp till 40 procent av patienterna svarar dock inte på diet och medicinering. I dessa fall kan en kirurgisk eller kemisk labyrintektomi – ett ingrepp som avaktiverar det drabbade balansorganet – bli aktuell.
En perilymfistel uppstår när den tunna hinnan som skiljer mellanörat från innerörat spricker, vilket gör att perilymfan läcker ut. Vanliga symtom är en tung eller tryckande känsla i örat, pipande ljud och återkommande hörselnedsättning. Besvären förvärras ofta vid höjd- eller tryckförändringar, exempelvis vid flygresor eller dykning.
Enligt VEDA orsakas de flesta perilymfistlar av huvudskador, men även dykning, tung styrketräning och förlossning kan skapa ett tryck i skallen som leder till fistel. Den vanligaste behandlingen är strikt sängvila, så att fisteln får möjlighet att läka av sig själv. Om fisteln består eller om hörseln fortsätter att försämras kan din läkare rekommendera en operation för att täta sprickan.
Sök alltid vård om du upplever plötslig yrsel, hörselnedsättning eller ringningar i ören. En korrekt diagnos är avgörande för att få rätt behandling och undvika långvariga besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online