Tourettes syndrom (TS) är en neurologisk sjukdom som gör att en person förlorar kontrollen över delar av sitt beteende. Tillståndet orsakar ofrivilliga verbala och fysiska tics som kan göra vardagen utmanande för den drabbade. Idag finns det inget botemedel mot TS, men beteendeterapi i kombination med psykoterapi kan hjälpa till att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten.
Beteendemodifiering lär TS-patienter att undertrycka sina tics så mycket som möjligt och hjälper dem att framstå som lugna och avslappnade. En bra start är att låta patienten studera sig själv i spegeln en halvtimme till en timme varje dag. De första dagarna bör enbart handla om observation, vilket ger hen möjlighet att lära känna sina tics och förstå när de brukar uppstå.
Många TS-patienter lägger inte märke till sina tics förrän de ser dem i spegeln. När patienten har fått en god känsla för sina tics är nästa steg att försöka undertrycka dem. Det är klokt att börja långsamt och fokusera på ett tic åt gången – det blir omöjligt att kontrollera alla på en gång i början.
Tekniker som att spärra ansiktet eller bita sig i läppen kan hjälpa till att kontrollera ansiktsryckningar och vokala tics. Att hålla händerna ihop kan minska ryckningar i händer och fingrar. Kom dock ihåg att beteendemodifiering inte är någon perfekt behandlingsmetod, eftersom TS är en neurologisk störning och inte ett beteendeproblem.
Människor som lider av TS känner ofta skam och skuld över sitt tillstånd. Dessa känslor kan leda till psykiska problem som gör det svårt att leva ett fullvärdigt liv. Psykoterapi kan vara nödvändig för att hjälpa den drabbade att hantera dessa problem.
Psykoterapi hjälper inte till att undertrycka själva ticsen, men den kan förändra negativa beteenden som patienten utvecklat för att hantera sina känslomässiga frustrationer. Frustrationerna är många – både från kampen att kontrollera ticsen och från andras ibland okänsliga eller elaka bemötanden.
Individuell samtalsterapi ger den TS-drabbade ett värdefullt utlopp att ventilera sina frustrationer. Dessutom kan stressen från att dagligen undertrycka tics bli överväldigande. Avslappningstekniker som meditation kan vara effektiva verktyg för att hantera denna stress.
Få människor förstår TS fullt ut – inte ens alla patienter gör det. Därför är det extra viktigt att ge den drabbade kunskap om sin egen sjukdom. TS är inte det okontrollerade skrikandet av obsceniteter som det ofta framställs som i filmer. Tillståndet är heller inte degenerativt, vilket innebär att det inte förvärras med åren.
Tvärtom gäller ofta motsatsen: när åren går och patienten lär sig att hantera sina tics minskar de naturligt i intensitet. Fakta som dessa bör förmedlas till en TS-patient så tidigt som möjligt, eftersom de kan ge hopp och motivation.
Ett starkt nätverk av vänner och familj kan hjälpa den drabbade att hantera tillståndet i vardagen. Stödgruppen bör gärna även inkludera andra personer med TS, eftersom möten med andra som delar samma erfarenheter hjälper patienten att förstå att hen inte är ensam om sin sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online