Glomerulär hematuri innebär att röda blodkroppar finns i urinen och härstammar från glomeruli – njurarnas små filter som renar blodet från avfallsprodukter. Tillståndet är ett tecken på skada eller funktionsstörning i glomeruli och kan bero på flera olika underliggande sjukdomar.
Glomerulär hematuri förekommer ofta tillsammans med proteinuri, det vill säga protein i urinen. När båda dessa fynd finns samtidigt benämns tillståndet glomerulär hematuri med proteinuri, vilket tyder på att njurarnas filterfunktion är påverkad.
Glomerulonefrit är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation och skada på glomeruli. Tillståndet kan ha många olika orsaker, bland annat autoimmuna sjukdomar, infektioner, genetiska faktorer samt vissa läkemedel.
IgA-nefropati, även känd som Bergers sjukdom, är en av de vanligaste formerna av glomerulonefrit. Den kännetecknas av att antikroppar av typen IgA ansamlas i glomeruli, vilket leder till inflammation och blod i urinen.
Goodpastures syndrom är en sällsynt autoimmun sjukdom som drabbar både lungor och njurar. Den kan orsaka blödningar i lungorna (pulmonell blödning) samt glomerulär hematuri.
Vaskulit betyder inflammation i blodkärlen. Vissa former av vaskulit, exempelvis granulomatos med polyangiit (tidigare Wegeners granulomatos) och mikroskopisk polyangiit, kan angripa njurarna och leda till glomerulär hematuri.
Segelcellsanemi (sickle cell disease) är en ärftlig sjukdom som påverkar de röda blodkropparnas form, så att de blir sigdformade. Detta kan skada njurarna över tid och orsaka glomerulär hematuri.
Alports syndrom är en genetisk sjukdom som påverkar njurar, hörsel och syn. Den kännetecknas av en progressiv njursjukdom och glomerulär hematuri, ofta debuterande redan i barndomen.
SLE är en autoimmun sjukdom som kan drabba flera organ i kroppen, inklusive njurarna. Lupusnefrit, en inflammation i njurarnas glomeruli, är en välkänd komplikation som kan ge upphov till hematuri.
I vissa fall kan glomerulär hematuri vara övergående eller läka ut av sig själv, till exempel efter en infektion. Ihållande eller kraftig blodighet i urinen bör dock alltid utredas vidare. Utredningen kan omfatta urinprover med mikroskopisk analys, blodprover för att bedöma njurfunktionen samt i vissa fall en njurbiopsi för att fastställa den underliggande orsaken. Tidig diagnos och behandling av grundsjukdomen är viktig för att skydda njurarna på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online