Hästens njurar spelar en avgörande roll för att upprätthålla kroppens vätske- och elektrolytbalans, samtidigt som de filtrerar bort avfallsprodukter från blodet. Njurarna ligger i det retroperitoneala utrymmet, strax under det sista revbenet. Varje njure är ungefär lika stor som en människohand och väger cirka 700–900 gram.
Njurarna består av miljontals små filtreringsenheter som kallas nefroner. Varje nefron består av en njurkropp och en njurtubulus. I njurkroppen filtreras blodet, medan filtratet i tubulusen återabsorberas och koncentreras till urin.
Njurfiltrationen är den process där blodet filtreras för att bilda urin. Den äger rum i njurkroppen, som består av en glomerulus (kärlknuta) och en Bowmans kapsel.
Glomerulus är ett nätverk av små blodkärl som ligger inuti Bowmans kapsel – en kupolformad struktur som omger kärlknutan. När blodet strömmar genom glomerulus pressas vatten och lösta ämnen ut från blodet in i Bowmans kapsel. Denna process kallas ultrafiltration.
Filtratet som bildas i Bowmans kapsel innehåller vatten, elektrolyter, glukos, aminosyror och andra lösta ämnen.
Den tubulära reabsorptionen är den process genom vilken njurarna återtar vatten och lösta ämnen från filtratet och skickar tillbaka dem till blodet. Detta sker i njurtubuli – långa, slingrande kanaler som leder från Bowmans kapsel till insamlingskanalerna.
När filtratet passerar genom tubuli återabsorberas vatten och näringsämnen till blodet. Hur mycket som återabsorberas regleras av hormoner som antidiuretiskt hormon (ADH) och aldosteron.
Den tubulära sekretionen är den process där njurarna aktivt transporterar ämnen från blodet in i filtratet. Även denna process sker i njurtubuli.
Bland de ämnen som utsöndras i filtratet finns vätejoner (H+), kaliumjoner (K+) och kreatinin. Sekretionen hjälper till att upprätthålla kroppens syra-bas-balans och elektrolytbalans.
Det sista steget i urinbildningen är koncentreringen av urinen, vilket sker i insamlingskanalerna – långa, raka kanaler som leder från njurtubuli till njurbäckenet.
När filtratet passerar genom insamlingskanalerna återabsorberas vatten till blodet, och filtratet blir allt mer koncentrerat. Mängden vatten som återabsorberas styrs av ADH, som gör insamlingskanalerna mer permeabla för vatten så att mer kan tas upp i blodet.
Slutprodukten av urinbildningen är urinen – en klar, gulaktig vätska som består av vatten, elektrolyter och andra lösta ämnen. Urinen lagras i urinblåsan och lämnar kroppen periodiskt vid urinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online