Många antar att kroppen automatiskt reagerar på ökat vätskeintag med mer urin – och i de flesta fall stämmer det. När en idrottare dricker mer vatten ökar normalt sett njurarnas urinproduktion, eftersom kroppen behöver göra sig av med överskottsvätskan för att hålla vätskebalansen i jämvikt.
Men det finns situationer där urinmängden ändå minskar, trots att vätskeintaget är högt. Här är de vanligaste förklaringarna.
Trots ett stort vattenintag kan en idrottare ha ett vätskeunderskott, till exempel efter ett intensivt träningspass eller tävling i varmt klimat. Vid kraftigt svettförlust aktiverar kroppen hormonella mekanismer – framför allt utsöndringen av antidiuretiskt hormon (ADH), även kallat vasopressin – som får njurarna att återabsorbera mer vatten och bilda en mindre mängd, men mörkare och mer koncentrerad, urin.
Under hårt fysiskt arbete omfördelas dessutom blodflödet till de arbetande musklerna, vilket tillfälligt kan minska blodtillförseln till njurarna och därmed deras förmåga att producera urin.
I vissa fall kan nedsatt urinproduktion bero på en sjukdom i njurarna som påverkar deras förmåga att filtrera blodet och bilda urin. Även hormonrubbningar, såväl som vissa läkemedel, kan påverka hur mycket urin kroppen producerar oavsett vätskeintag.
Ett enkelt sätt att följa vätskebalansen är att titta på urinens färg: ljusgul urin tyder vanligtvis på god hydrering, medan mörk urin kan vara ett tecken på vätskebrist. En idrottare som upprepade gånger lägger märke till liten urinmängd trots rikligt drickande – särskilt om det åtföljs av trötthet, svullnad eller yrsel – bör kontakta sin läkare för utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online