Tvångsmässigt hårdragande är känt inom medicinen under namnet trichotillomani. Det är en impulskontrollstörning som drabbar sex till åtta miljoner människor i USA. Hårdragandet kan omfatta hårbotten, ögonbryn, ögonfransar eller vilken annan del av kroppen som helst – men hårbotten är den vanligaste platsen där personer drar ut hår.
Trichotillomani kan hos de flesta patienter upptäckas tack vare kala områden på hårbotten. Även andra kroppsdelar kan få kala fläckar. Dessa områden är oftast så stora att omgivningen lägger märke till dem. Patienter tenderar att hitta på ursäkter för det kala eller tunnare håret för att undvika pinsamhet. Många som lider av störningen undviker därför sociala situationer för att inte dra uppmärksamhet till sig själva.
Symtomen vid trichotillomani är i stort sett desamma för de flesta som drabbats. Det finns ett starkt tvång att dra i hår, vilket leder till en uppbyggd spänning innan hår dras ut. När personen ger efter för impulsen och drar ut håret släpper spänningen och en omedelbar lättnad infinner sig. Patienter som diagnostiserats med trichotillomani lider vanligtvis inte av någon annan störning eller sjukdom – de kan helt enkelt inte styra impulsen att dra ut sitt eget hår.
Psykiatriska läkemedel kan förskrivas till personer med trichotillomani. Enbart medicinering brukar dock sällan räcka för att helt stoppa impulserna. Samma typ av läkemedel som används vid behandling av tvångssyndrom (OCD) har visat sig hjälpsamma för patienter med tvångsmässigt hårdragande. Vissa patienter får även antidepressiva läkemedel för att hantera den stress som störningen orsakar.
Terapi är ett effektivt verktyg i behandlingen av trichotillomani. Flera metoder har bevisat hjälpa patienter att motstå sina impulser. Kognitiv beteendeterapi (KBT) används oftast och lär patienterna att hantera impulserna genom att ersätta hårdragandet med andra beteenden i stunden då impulsen uppstår. Terapin hjälper även till att identifiera den stress som utlöser impulsen att dra ut hår – och stödjer patienten i att lära sig undvika dessa situationer.
Det finns ingen snabb bot mot trichotillomani. Störningen är svår att behandla och återkommer ofta efter perioder utan hårdragande. Kontinuerlig uppföljning med läkemedel och framför allt terapi hjälper patienterna att långsiktigt hantera sina impulser. Kvinnor drabbas oftare än män, och om störningen lämnas obehandlad kan den leda till lågt självförtroende. Studier visar nu lovande resultat med kosttillskottet N-acetylcystein, en aminosyra – patienter som tog tillskottet uppvisade signifikant färre tillfällen av tvång att dra hår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online