Nagelbitning är ett utbrett beteende hos både vuxna och barn. Det förekommer ofta i samband med nervositet och stress, men kan i vissa fall utvecklas till ett tvångsmässigt mönster som kännetecknas av upprepade bitar och rivning av naglarna.
Nagelbitning som upprepas gång efter gång benämns ofta som tvångsmässig nagelbitning, medicinskt känt som onykofagi. Detta tvångsmässiga beteende innebär att naglarna bitas mycket kort, vilket kan leda till att nagelbädden blöder och blir skadad.
En enklare vana av nagelbitning kan ofta brytas genom att ersätta beteendet med en annan aktivitet eller genom att lära sig avslappningsmetoder. Tvångsmässig nagelbitning, som klassas som en del av tvångssyndrom (OCD), behandlas däremot normalt med läkemedel, exempelvis antidepressiva preparat, i kombination med psykoterapi.
Nagelbitning är mycket vanligt hos både vuxna och barn som ett sätt att lugna nervositet. När den stressande situationen upphör slutar oftast även nagelbitandet av sig självt.
Även om nagelbitning ibland inte är mer än en "dålig vana" är det viktigt att vuxna – särskilt föräldrar till barn – övervakar beteendet noggrant. Blödningar eller blåmärken runt naglarna kan vara tecken på att bitandet har utvecklats till ett tvångstillstånd som kräver professionell hjälp.
Antidepressiva läkemedel som används vid behandling av tvångsmässig nagelbitning tar normalt omkring två månader innan de börjar ge full effekt. Ha tålamod med behandlingen och rådfråga alltid en läkare innan du startar eller avbryter medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online