Vad betyder den medicinska termen intermittent?

Den medicinska termen intermittent betyder att något förekommer med oregelbundna mellanrum eller i perioder – alltså att det kommer och går istället för att vara konstant. Ordet härstammar från latinets "intermittere", som ungefär betyder "att avbryta".

Användningsområden inom medicinen

Termen används för att beskriva en rad olika tillstånd och symtom som varierar över tid. Här är några vanliga exempel:

• Intermittent feber – feber som stiger och sjunker i omgångar, ofta med perioder av normal kroppstemperatur emellan.
• Intermittent claudicatio (claudicatio intermittens) – ett tillstånd vid åderförkalkning i benens artärer, där smärta uppstår vid gång och försvinner i vila.
• Intermittent hydronefros – en tillfällig utvidgning av njurbäckenet orsakad av ett hinder i urinvägarna, som kan komma och gå.

Varför är begreppet viktigt?

Inom vården hjälper begreppet intermittent läkare att skilja mellan symtom som är konstanta och de som förekommer episodvis. Detta är ofta avgörande för diagnos och behandling, eftersom ett intermittentsymtom kan tyda på ett specifikt underliggande problem som kräver en annan typ av utredning än ett bestående besvär.

Sammanfattningsvis betyder intermittent i medicinsk kontext att ett tillstånd eller symtom uppträder oregelbundet eller i perioder, snarare än kontinuerligt.