Enligt Medicine Net syftar begreppet vestibulär på "en struktur som utgör en vestibyl (ingång), exempelvis örats vestibyl" samt "kroppens system för att upprätthålla balansen". I sin mest grundläggande form handlar vestibulär hypofunktion om ett tillstånd där en person upplever desorientering eller yrsel på grund av problem i örat.
Rumslig desorientering är ett vanligt symptom vid vestibulär hypofunktion och blir ofta värre när huvudet rör sig. Den som drabbas kan ha svårt med balansen, problem med att röra sig och gå i mörker samt en känsla av att "gunga" eller vackla när de går. Att köra bil på ojämn väg eller utföra andra aktiviteter som skapar "högfrekventa oscillationer" kan vara besvärligt. Personer med vestibulär hypofunktion kan ibland ha synsvårigheter, uppleva vertigo (kraftiga yrselanfall) och ha problem med att bibehålla en korrekt kroppshållning.
Unilateral vestibulär hypofunktion avser ett problem med de vestibulära kärnorna i endast ett öra. När nervcellernas signaleringsmönster i det örat fluktuerar tolkar hjärnan detta som en huvudrotation, vilket leder till balansproblem och instabilitet. Bilateral hypofunktion drabbar båda öronen och kan ge mer uttalade symptom, såsom vertigo. Vissa personer har bilateral hypofunktion från början, medan andra gradvis utvecklar bilateral påverkan till följd av unilaterala problem.
Enligt Journal of American Physical Therapy Associates orsakas unilateral vestibulär hypofunktion ofta av "vestibulär neuronit, som vanligtvis beror på herpes simplex-viruset". Andra orsaker inkluderar Menières sjukdom, "vestibularis schwannom på den åttonde hjärnnerven" samt hjärnskador.
Bilateral vestibulär hypofunktion orsakas oftast av aminoglykosidantibiotika, vilka kan skada de vestibulära hårcellerna. Andra orsaker är meningit, huvudtrauma, tumörer samt återkommande problem med unilateral vestibulär hypofunktion. Enligt Sight Street kan bilateral hypofunktion även bero på "otoskleros, strålbehandling och idiopatisk degeneration".
Det finns flera metoder för att diagnostisera vestibulär hypofunktion. En läkare kan undersöka patientens ögon genom att be hen utföra ett syntest samtidigt som hen rör sig. Läkaren kan också be patienten att "stöta" huvudet upprepade gånger, vända huvudet snabbt åt sidan eller röra huvudet i specifika vinklar och därefter snabbt lägga sig ner. Ett varmt eller kallt ämne (till exempel vatten) kan ledas in i hörselgången för att se hur temperaturförändringen påverkar tillståndet. En patient som misstänks ha bilateral hypofunktion kan placeras i en roterande stol och övervakas under rotationen för att avgöra vilka signaler kroppen sänder i jämförelse med normalvärdena för en sådan aktivitet.
Om tillståndet orsakas av ett underliggande problem, såsom en tumör, är första steget att behandla grundorsaken på rätt sätt. När tillståndet inte har en sådan orsak är rehabilitering möjlig med hjälp av olika grundläggande terapier. Dessa kan innefatta adaptationsövningar, tekniker för ompositionering av kroppen samt träningsprogram som syftar till att förbättra balans, rörelseförmåga och muskelstyrka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online