Veteraner som återvänt från krig rapporterar hörselförlust och tinnitus i alarmerande takt. Enligt Institute of Medicine dokumenterades över 75 000 fall av hörselförlust bland nya amerikanska militärveteraner år 2003. År 2004 betalade den amerikanska veteransadministrationen ut 850 miljoner dollar i ersättning till veteraner med hörselnedsättning. Med anledning av detta beslutade den amerikanska kongressen att en studie skulle genomföras av Institute of Medicine. Studien, som publicerades den 22 september 2005, visade hur avgörande det är att genomföra korrekta audiometriska tester på militärpersonal både före och efter tjänstgöring.
Audiometriska testförfaranden regleras av delstatliga och federala lagar, men varje klinisk hörselspecialist måste dessutom göra ett etiskt val att följa de riktlinjer som utfärdats av sin delstat. Ett korrekt och komplett testprotokoll är absolut nödvändigt vid testning av militärveteraner, eftersom deras ersättningar är direkt kopplade till resultaten av de audiometriska testen.
När du testar veteraner bör ditt fokus ligga på att behandla patientens funktionsnedsättning – inte på att sälja hörapparater. Förhandsprotokoll som syftar till att skapa köpkraft hos patienten eller samla information för att senare övertyga hen om att använda hörapparater är onödiga. Intervjun bör istället fokusera på att lära känna patienten: hur länge hen tjänstgjorde i aktiv militärtjänst, vilka arbetsuppgifter hen utförde inom militären och vilka typer av buller eller trauma hen har utsatts för.
När du har dokumenterat patientens bullerexponering, fråga om tinnitus, yrsel eller andra öronrelaterade besvär. Avsluta förhandsintervjun med att fråga hur hörselnedsättningen påverkar patientens vardag. Detta ger dig en bild av hur socialt aktiv patienten är och vilken nivå av hörapparatteknik som skulle gynna hen mest.
Undersök patientens ytteröron, hörselgångar och trumhinnor visuellt. Många veteraner får skräp i öronen under aktiv tjänstgöring – kontrollera därför efter öronvax, tecken på trauma i hörselgången samt eventuell trumhinneperforering. Om öronen ser friska och rena ut kan du gå vidare med det audiometriska testet.
Testet bör omfatta rentonetest, benledningsmätning, taluppfattningströskel (SRT), mest bekväma lyssningsnivå, frekvensspecifika obehagsnivåer samt taligenkänning. Om du använder någon form av tal-i-buller-test bör även detta genomföras.
Gå igenom resultatet i sin helhet och leta efter tecken på befintliga öronsjukdomar. Veteraner kan lida av recruitment, det vill säga överkänslighet mot höga ljud. Kontrollera patientens frekvensspecifika obehagsnivåer och se till att dessa beaktas när hörapparaterna programmeras. Leta även efter luft-ben-klyftor samt spår av extremt buller eller huvudtrauma som kan ha orsakat skador på mellanörat. Granska patientens taligenkänningspoäng – om de är extremt låga bör hen remitteras för en MR-undersökning innan hörapparatanspassningen fortsätter.
Ta dig tid att förklara audiogrammet och testresultaten för patienten. Den som förstår sin hörselnedsättning blir mindre begränsad av den. God förståelse för hörselfunktionen hjälper dessutom patienten att lättare vänja sig vid att använda hörapparater.
Efter att hörapparaterna har anpassats är det viktigt att diskutera behovet av auditiv rehabilitering, årliga hörtestningar, regelbundna kontroller samt framtida justeringar av hörapparatprogrammeringen. En strukturerad uppföljning ökar chansen att patienten får bestående nytta av sin hörapparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online