Mellanörat innehåller tre små ben – de minsta i hela kroppen – som tillsammans kallas hörselbenen: malleus (hammaren), incus (städet) och stapes (stigbygeln). Benen är sammankopplade som en liten kedja och förbinder trumhinnan med innerörat.
Hörselbenens främsta uppgift är att leda ljudvibrationer från trumhinnan vidare till innerörat. När ljudvågor träffar trumhinnan börjar den vibrera. Vibrationerna överförs till malleus, som sitter fast i trumhinnan, och leds sedan vidare till incus och därefter till stapes.
Stapes vilar mot ovala fönstret, som är ingången till det vätskefyllda innerörat. Där omvandlas vibrationerna till tryckvågor i vätskan, vilket i sin tur omvandlas till elektriska signaler som via hörselnerven skickas till hjärnan och tolkas som ljud.
Utöver att överföra ljud fungerar hörselbenen också som en naturlig förstärkare. Trumhinnans yta är cirka tio gånger större än ovala fönstrets yta. Den storleksskillnaden gör att ljudenergin koncentreras när den passerar genom mellanörat, vilket förstärker ljudet betydligt – med upp till ungefär 20–30 decibel.
Utan denna effektiva benvajer skulle ljudvibrationer i luft bara till en liten del kunna fortleda in i örats vätska, och ljuden omkring oss skulle uppfattas som mycket svagare.
Kedjan av hörselben regleras dessutom av två små muskler, musculus stapedius och musculus tensor tympani. Vid mycket höga ljud drar musklerna ihop sig och dämpar benrörelserna, vilket skyddar det känsliga innerörat från skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online