Om du upptäcker att ditt barn har exceptionella svårigheter med överstimulering, har svårt att bearbeta information från sina sinnen (känsel, lukt, smak, syn eller hörsel) eller söker ovanligt kraftig stimulering, bör du låta barnet få en utredning för sensorisk integrationsstörning. Barn med sensorisk integrationsstörning (numera kallad sensorisk bearbetningsstörning eller SPD) över- eller underreagerar på stimulering. De beteenden som ett barn med SPD uppvisar kan störa barnets sociala relationer och hindra dess skolgång. En SPD-diagnos gör det möjligt för föräldrar, lärare och terapeuter att identifiera en fysiologisk orsak till barnets problematiska beteende och behandla störningen genom terapi.
Notera ovanliga beteenden eller känsligheter hos ditt barn, till exempel över- eller underkänslighet för taktil stimulering, ljud eller rörelser. Barn med SPD kan uppvisa dålig muskeltonus och ett uttalat sökande efter sinnesstimulering. Vissa barn med SPD distraheras lätt, missbedömer sina egna eller andras rörelser och uppvisar överkänslighet eller underkänslighet för lukter, ljud och ljus. Observera om barnet visar normala emotionella och sociala reaktioner och om det verkar ha en kroppsuppfattning som är adekvat för åldern. Störningar inom något av dessa områden kan signalera SPD, men de kan också tyda på andra störningar.
Be din barnläkare om remiss till en legitimerad arbetsterapeut som kan hjälpa dig att diagnostisera och behandla SPD. Begär samtidigt en tid hos en specialist inom barnutveckling som kan hjälpa till att avgöra om barnet, förutom SPD, har andra utvecklingsavvikelser som du behöver hantera parallellt. Många autistiska barn har SPD. Andra barn med SPD har fått en ADHD-diagnos som kan kräva parallell behandling – eller som i själva verket borde ha varit en SPD-diagnos från början.
Boka en serie besök hos arbetsterapeuten för att arbeta utifrån barnets SPD-diagnos. Arbetsterapeuten tar fram ett terapeutiskt program som hjälper barnet att balansera de under- och överkänsligheter som barnet uppvisar. Vissa terapeutiska aktiviteter kan innefatta arbete med olika texturer för att utveckla en normal taktil bearbetning; användning av vikter, tyngdbelastade produkter, studsande, hoppande, gungande, tryckande och dragande samt gungor för att reglera och modulera barnets nervsystem; lek på gungor, gungande leksaker och terapibollar för att reglera barnets vestibulära rörelser.
Återskapa arbetsterapeutens aktiviteter hemma som en del av uppföljningen. Terapeuten arbetar med barnet under korta sessioner. Om du vill att ditt barn ska få ut så mycket som möjligt av terapin och uppnå maximala resultat bör du upprepa terapeutens aktiviteter hemma när det är möjligt, med hjälp av de material, leksaker och verktyg du har tillgång till. Du kan också fortsätta med andra terapeutiska aktiviteter hemma som terapeuten kanske inte hinner med under sessionerna, till exempel att introducera aromaterapi i hemmet, använda avslappningstekniker vid läggdags och erbjuda barnet mat med en successivt ökande variation av texturer och smaker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online