Under sömnen vilar och återhämtar sig både kroppen och hjärnan. Forskare kan mäta hjärnans aktivitet under sömnen med ett instrument som kallas elektroencefalograf (EEG). Registreringen visar två grundläggande aktivitetsmönster: sömn med snabba ögonrörelser (REM) och sömn utan snabba ögonrörelser (NREM). Båda sömntyperna är nödvändiga för en optimal hälsa, men de har mycket olika effekter på kroppen. Generellt sett är det REM-sömnen som återuppbygger hjärnan, medan NREM-sömnen låter kroppen återhämta sig.
Kroppen alternerar mellan de två huvudsakliga sömncyklerna, REM och NREM. När en person precis har somnat går denne vanligtvis in i NREM-sömn, som i sin tur består av fyra stadier och tillsammans varar i cirka 90 minuter. Därefter följer en period av REM-sömn som kan pågå allt från tio minuter till en hel timme. Under natten upprepar kroppen dessa cykler flera gånger, vanligen fyra till sex gånger, men större delen av natten tillbringas i NREM-sömn.
Man tror att hjärnan vilar och återhämtar sig under REM-sömnen, medan kroppen under NREM-sömnen läker, regenererar vävnader och bygger upp ben och muskler. En person som inte får tillräckligt med REM-sömn riskerar att bli förvirrad, deprimerad eller irritabel. Den som lider brist på NREM-sömn blir istället trött och slö och kan dessutom få ett försvagat immunförsvar.
Under REM-sömnen rycker ögonmusklerna till och ögonen rör sig snabbt bakom ögonlocken, medan ögonen är helt stilla under NREM-sömnen. Vetenskapliga studier visar att ögonrörelserna följer olika mönster beroende på vilken fas av REM-sömnen man befinner sig i. Ibland rullar ögonen långsamt i övergången mot vakenhet, för att sedan avlösas av utbrott av snabba ögonrörelser under djupsömnen. Forskarna tror att hastigheten i ögonrörelserna hänger samman med hur hjärnan skannar av drömhandlingens miljöer.
De flesta av våra drömmar uppstår under REM-sömnen, när hjärnan är aktiv men kroppen ligger stilla. Kroppens muskler befinner sig nämligen i ett tillstånd av tillfällig förlamning under drömfasen, vilket hindrar oss från att fysiskt agera ut det vi drömmer. Om musklerna trots detta aktiveras under REM-sömn kan den sovande gå, prata eller agera ut sin dröm – ett tillstånd som kallas REM-sömnbeteendestörning.
NREM-sömnen består av fyra stadier. Det första stadiet inträffar kort efter att man somnat, och väcks man under denna tidiga fas kanske man inte ens inser att man har sovit. Hypnagoga myoklonier, alltså kraftiga ryck i kroppen, kan förekomma under den första delen av NREM-sömnen strax innan musklerna slappnar av helt. De tre efterföljande faserna kan vara antingen djupa eller ytliga, och muskulaturen kan slappna av fullständigt eller spännas och röra på sig i övergångarna mellan faserna.
Under NREM-sömnen är hjärnan lugn och aktiviteten låg. Den sovande drömmer sällan, och även om kroppen är avslappnad kan den röra sig eller byta sovställning mellan faserna. Hjärtfrekvensen sjunker, kroppstemperaturen sänks och kroppen frisätter tillväxthormoner – något som är särskilt viktigt för barn och ungdomars utveckling samt för kroppens egen reparation.
Både REM- och NREM-sömnen fyller viktiga funktioner, och en god nattsömn kräver att kroppen får genomlöpa hela sina cykler. Störningar i sömnen, exempelvis av stress, alkohol eller oregelbundna sömtider, kan störa balansen mellan faserna och leda till att varken hjärnan eller kroppen hinner återhämta sig ordentligt. Att prioritera regelbundna sömnrutiner är därför en av de enklaste vägarna till bättre hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online