Drömmar har alltid varit ett mysterium för mänskligheten. Många tror att drömmar orsakas av psykologisk obalans eller av undertryckta önskningar som försöker ta sig ut från vårt inre medvetande. Andra menar att drömmar helt enkelt är resultatet av en rad kemiska reaktioner i hjärnan. Oavsett vad den verkliga orsaken är fortsätter drömmarna att väcka fascination och nyfikenhet hos både forskare och spiritualister världen över.
Här går vi igenom fyra vanliga förklaringsmodeller för varför vi drömmer – från psykoanalysens pionjärer till modern sömnforskning.
Den berömde österrikiske neurologen Sigmund Freud hävdade att drömmar orsakas av en persons undertryckta önskningar, ofta av sexuell natur, som längtar efter att få komma till uttryck. Freud menade vidare att ju mer undertryckta en persons önskningar är, desto intensivare blir drömmarna. För att slippa dessa intensiva drömmar ansåg han att människor behövde genomgå terapi för att identifiera källan till sina undertryckta känslor.
Även om forskningen kring drömmars orsaker gjort stora framsteg sedan Freuds tid, används hans teorier fortfarande till viss del inom psykologin idag.
Senare forskning har visat att drömmar i första hand uppstår under REM-sömn (rapid eye movement) – ett skede i den normala sömncykeln som kännetecknas av snabba, slumpmässiga ögonrörelser. Under denna fas är personen inte medveten om sin fysiska omgivning, men hjärnan skapar en pseudomiljö som får oss att tro att vi befinner oss i en verklighet som egentligen inte existerar.
Forskare tror att hjärnan skapar detta drömtillstånd för att hjälpa kroppen att återhämta sig och reparera eventuella skador under sömncykeln. Drömmandet ses alltså som en viktig del av kroppens naturliga återuppbyggnadsprocess.
Vissa forskare har dessutom upptäckt att våra gener kan förutbestämma om en person kommer att drömma under sömnen – samt hur realistiska drömmarna blir. Detta innebär i grunden att ditt DNA påverkar om du kommer att drömma, vilken typ av drömmar du får och hur intensiva de kan bli. Din biologiska arvsmassa spelar alltså en större roll för drömlivet än man tidigare trott.
Utöver de vetenskapliga förklaringarna finns det människor som kopplar drömmande till andlig kris eller andligt uppvaknande. Enligt denna syn är drömmar ett sätt att komma i kontakt med en högre makt eller ett inre jag. Drömmar kan då tolkas som budskap – ett sätt för den högre makten att visa människan vad hon behöver göra med sitt liv och vilken riktning hon bör ta.
Oavsett om drömmar beror på undertryckta känslor, hjärnans fysiologi, vår genetik eller något andligt, är de fortfarande ett fascinerande fenomen som forskare fortsätter att studera. Kanske ligger svaret i en kombination av alla dessa faktorer – vilket gör drömmandet till ett av människans mest spännande gåtor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online