
Sömnstörningar kan få stor betydelse för både hälsan och livskvaliteten. För att kunna ställa en korrekt diagnos använder läkare och sömnspecialister därför flera olika tester och bedömningsinstrument. Här går vi igenom de vanligaste metoderna som används inom sömnmedicin.
Polysomnografi (PSG) är det mest omfattande test som används för att diagnostisera sömnstörningar. Vid undersökningen registreras flera fysiologiska signaler samtidigt, bland annat hjärnaktivitet (elektroencefalografi, EEG), ögonrörelser (elektrookulografi, EOG), muskelaktivitet (elektromyografi, EMG), andningsmönster, hjärtfrekvens och blodtryck. PSG genomförs vanligtvis på en sömnklinik, där patienten sover en hel natt under övervakning av en utbildad tekniker.
Vid aktigrafi bär patienten en liten apparat, en så kallad aktigraf, runt handleden eller fotleden som registrerar rörelsemönster över tid. Metoden ger information om sömn- och vakencykler, total sömntid, sömneffektivitet samt hur fragmenterad sömnen är. Aktigrafi kan vara till stor hjälp vid diagnos av insomni, cirkadiska rytmstörningar och andra sömnproblem som kännetecknas av störda sömn- och vakemönster.
Multiple Sleep Latency Test (MSLT) används för att bedöma graden av dagtrötthet och utförs ofta i kombination med en PSG-undersökning. Under testet uppmanas patienten att ta flera korta tupplurar under dagen, vanligtvis med tvåtimmars mellanrum, och den tid det tar att somna (sömnlatens) mäts noggrant. En kort sömnlatens tyder på överdriven dagtrötthet, vilket kan vara ett symtom på narkolepsi eller andra sömnstörningar.
Epworth Sleepiness Scale (ESS) är ett självskattningsformulär som mäter subjektiv dagtrötthet. Personen uppmanas att bedöma sin sannolikhet att somna i olika vardagssituationer, till exempel vid läsning, TV-tittande, stillasittande och bilkörning. ESS används ofta som ett screeninginstrument för att identifiera personer som lider av överdriven dagtrötthet och som kan behöva en mer ingående utredning.
Pittsburgh Sleep Quality Index (PSQI) är ett självskattningsformulär som bedömer sömnkvaliteten under den senaste månaden. Det innehåller frågor om sömnlatens, sömnlängd, sömneffektivitet, sömnstörningar, påverkan på vakenheten under dagen samt upplevd sömnkvalitet. PSQI är ett värdefullt verktyg vid diagnos av insomni och andra sömnstörningar.
Genom att kombinera objektiva mätningar som polysomnografi, aktigrafi och MSLT med självskattningsinstrument som ESS och PSQI kan vårdpersonal få en heltäckande bild av patientens sömn. Detta möjliggör en korrekt diagnos och en individanpassad behandlingsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online