
Att vakna från djup långsammvågssömn (N3) eller efter en lång sömnepisod orsakar sömntröghet — groggighet, nedsatt kognition, och vilja att sova igen. Den varar typiskt 15–60 minuter men kan持续 längre. Hjärnan övergår långsamt från sömnfrämjande neurotransmittorer (GABA, adenosin, melatonin) till väckande (kortisol, orexin, norepinefrin).
Tid i säng ≠ återställande sömn. Fragmenterad sömn (apné, rastlösa ben, buller, ljus, alkohol, stress) minskar djup sömn och REM, vilket lämnar en orekvickad även efter 9–10 timmar.
Översovning (särskilt sent uppvaknande) desynkroniserar din inre klocka med ljus/mörker-cykler. Detta dämpar morgonens kortisol-vaknadsrespons och fördröjer melatoninonset, vilket upprätthåller trötthet.
Förlängd sömn utan vätskeintag → mild dehydration → trötthet, huvudvärk. Långvarig fastning kan sänka blodsocker.
Kroniskt ökat sömnbehov (hypersomni) kan signalera:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online