Sårspolning och debridement – rutiner, teknik och metoder

Vad är spolning och debridement?

Spolning (irrigation) och debridement är centrala moment inom modern sårbehandling. Spolning är en förebyggande åtgärd som hjälper till att förhindra att infektioner utvecklas, medan debridement utförs för att avlägsna död eller ohälsosam vävnad så att såret kan läka. Spolningen utförs ofta före själva debridementet, eftersom den gör det lättare och effektivare att ta bort död hud och vävnad.

Spolning – säkerhet och hygien

Vid spolning sköljs sårrester bort med hjälp av instrument som använder vätska under tryck. För att rengöra såret effektivt utan att skada vävnaden bör trycket ligga på högst åtta till tolv psi (pund per kvadrattum). Överstiger trycket 15 psi riskerar bakterier att pressas djupare in i såret.

Sårspolning ska alltid ske i en hygienisk miljö. Tvätta händerna noggrant före ingreppet och använd handskar, skyddsrock och munskydd så att spolvätska och sårrester inte stänker på dig. Använd alltid lämplig säkerhetsutrustning.

Spolningsteknik

Enligt American Pediatric and Surgical Nurses Association är sterilt koksalt (natriumklorid) ett acceptabelt och effektivt rengöringsmedel vid sårbehandling. Innan själva spolningen rengörs såret varsamt med koksaltlösning. Arbeta från sårets mitt och rör dig utåt mot kanterna.

Använd aldrig vanliga hudrengöringsmedel som tvål eller antiseptiska medel, eftersom dessa kan skada levande celler och fördröja läkningen. Spola med en spruta på 30–35 ml eller en klämflaska fylld med sterilt koksalt. Applicera ett jämnt, stadigt tryck och torka upp överflödig vätska och dränage med steril gasbinda.

När ska debridement utföras?

Debridement bör övervägas när vävnaden blivit svartnad eller gulaktig, känns läderartad eller när huden lätt lossnar. Mayo Clinic lyfter fram kirurgiskt debridement som en av de snabbaste metoderna för att få ett sår att läka, men ingreppet kan vara smärtsamt för patienten. Utöver skalpell kan pincetter och tweezers användas för att ta bort död vävnad och hud. Allmän anestesi ges normalt före ingreppet för att minska patientens obehag.

Olika typer av debridement

Det finns flera olika debridement-metoder, och valet beror på sårets tillstånd och patientens behov:

• Kirurgiskt debridement: Utförs ofta när patienten har en inflammerat sår och snabb behandling krävs.
• Mekaniskt debridement: Initierar läkning genom spolning av såret eller genom våtförband. Förbandet får torka över natten, återfuktas och tas sedan bort, varvid det drar med sig sårrester.
• Autolytiskt debridement: En typ av förband som bevarar kroppsegna vätskor i såret, vilket hjälper kroppen att själv bryta ner och spola bort död vävnad.
• Biologiskt debridement: Använder larver av Lucilia sericata (guldfluga), som bryter ner nekrotisk vävnad utan att skada frisk vävnad.

Komplikationer vid debridement

Komplikationer efter debridement är ovanliga men förekommer. Ingreppet kan i vissa fall leda till försenad läkning, infektion, förlust av frisk vävnad vid mekaniskt debridement samt blödning i sårområdet.

Efter ett debridement är det viktigt att regelbundet kontrollera såret. Uppsök vårdpersonal vid svullnad, rodnad, flytningar, kraftig blödning eller en färgförändring i såret (vitt, blått eller svart). Ökad smärta – särskilt om smärtlindring inte längre har någon effekt – ska alltid bedömas av sjukvårdspersonal.