Sår debrideras för att påskynda läkningsprocessen. Brännskador, trycksår och andra typer av sår debrideras för att avlägsna död och nedbrytande vävnad. Denna vävnad kan hysa bakterier, vilket kan leda till inflammation, infektion och förlängd läkningstid. En sårdebridering utförs alltid under läkares överinseende och kan ske mekaniskt eller med hjälp av medicinska instrument.
Autolytisk debridering utnyttjar kroppens egna immunförsvar för att bryta ner och separera död vävnad. Såret hålls fuktigt med förband och salvor, och den instängda sårvätskan binder till döende och död vävnad för att lösa upp den. Denna typ av debridering utförs selektivt, eftersom sår som redan är infekterade eller riskerar att bli det endast skulle förvärras av instängd vätska och död vävnad.
Mekanisk debridering innebär att ett förband fuktas med saltlösning (koksalt) och får torka så att det fastnar i såret. När förbandet har torkat tas det bort, vilket drar med sig den döda vävnaden. Nackdelen är att även frisk vävnad kan dras loss, och processen kan vara ganska smärtsam. Denna metod används därför aldrig på sår där ny hud redan har bildats.
Kemisk debridering använder enzymer och andra vävnadslösande ämnen för att rengöra såret. Enzymerna är modellerade efter kollagenas, ett enzym som kroppen själv producerar för att bryta ner kollagen. De syntetiska enzymerna appliceras lokalt efter att såret först sköljts med saltlösning. Därefter appliceras en lokal antibiotika för att förhindra att eventuell infektion sprids till blodbanan. Till sist läggs ett fuktigt förband över såret för att skydda det och låta enzymerna tränga in och bryta ner den nekrotiska vävnaden.
Vid kirurgisk debridering använder läkaren en skalpell, sax eller andra kirurgiska instrument för att noggrant skära bort död vävnad. Detta är den snabbaste och mest effektiva metoden, och den föredras när cellulit eller sepsis misstänks. Ingreppet kan ofta utföras vid patientens sängkant, men i vissa fall kan det vara lämpligare att genomföra det på operationssal.
De flesta läkare föredrar kirurgisk debridering eftersom det är en precis metod som gör det möjligt att avlägsna död vävnad utan att skada frisk vävnad eller orsaka patienten mer än minimal smärta.
Efter varje typ av debridering täcker läkaren såret med ett torrt eller fuktigt förband. Förbandet behöver bytas vid behov, och antibiotikasalvor kan dessutom användas för att minska risken för infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online