Hälsenan (Achillessenan) är den starka böjsena som sitter på baksidan av fotknölen och förbinder hälbenet med vadmusklerna. Skador på senan är relativt vanliga, särskilt bland idrottare. En avslitning (laceration) av selan är dock mer ovanlig och kräver omedelbar behandling för att läka korrekt. Det finns huvudsakligen två behandlingsvägar: en konservativ, icke-kirurgisk metod och en kirurgisk ingreppsmetod.
Den konservativa metoden är ett icke-kirurgiskt alternativ som bygger på immobilisering av benet. Efter att eventuella sår i anslutning till senaskadan har behandlats får senan läka på egen hand genom att benet placeras i en serie gips under knävecket, enligt Medscape.com.
Under sex till tolv veckor byter läkarna gips och placerar foten i olika böjda positioner. Den slutliga positionen blir en neutral plantarposition, varefter patienten uppmanas att börja belasta den skadade foten försiktigt med hjälp av kryckor. Foten ska inte belastas fullt ut på sex veckor. Vissa patienter behöver dessutom använda hälkudde efter att gipset tagits bort.
Även om det finns vetenskapligt stöd för den icke-kirurgiska metoden vid avslitna eller krossade hälsenor, är kirurgi fortfarande det första behandlingsvalet. Efter initial sårvård utförs en direkt senreparation. Operationen innebär att senan återfästs och att ärrvävnad avlägsnas. Senan kan behöva förstärkas och kan bli något längre till följd av ingreppet, men förlängningen – som kan orsaka problem med avsättningen vid gång och löpning – blir troligen mindre uttalad än vid den konservativa metoden.
Efter själva operationen genomgår patienten samma gipsbehandling som vid den konservativa metoden. Foten måste hållas obelastad i sex veckor eller mer.
Ibland beror valet mellan konservativ och kirurgisk behandling på patientens förutsättningar. Den skadade personen måste anses lämplig för operation. Hudproblem i operationsområdet, nedsatt cirkulation, hög ålder, en stillasittande livsstil eller andra befintliga sjukdomar kan göra en person mindre lämpad för kirurgi, enligt Arthroscopy.com. Idrottare samt unga, annars friska patienter betraktas som de bästa kandidaterna för operation.
Kirurgi är den oftast föredragna metoden framför allt på grund av den lägre risken för reruptur, det vill säga att senan brister igen. Enligt Orthopaedia.com har operativ behandling en rerupturfrekvens på endast cirka två procent, medan data visar en frekvens på mellan 10 och 30 procent för den konservativa metoden. Därför rekommenderas idrottare och personer som förväntas utsätta senan för stor belastning i framtiden att välja operation. Argumenten emot kirurgi är riskerna för infektion, stelhet och hudkomplikationer.
Den icke-kirurgiska konservativa metoden kan leda till minskad styrka i senan, eftersom den ärrvävnad som sammanfogar avslitningen gör senan längre och därmed ger den sämre böjkraft. Å andra sidan medför den konservativa metoden, förutsatt att ett eventuellt ytligt sår har behandlats korrekt, ingen risk för infektion eller hudkomplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online