Sutursax är ett oumbärligt instrument inom sjukvården. Verktyget ger sjukhus, vårdcentraler och operationssalar rätt utrustning för att klippa och avlägsna suturer och stygnstråd. Storleken varierar beroende på vilken längd och typ av sutur som ska tas bort. Det som verkligen skiljer sutursax från vanliga saxar är den speciellt utformade spetsen, som gör det möjligt att lyfta och klippa tråden utan att skada huden runt omkring.
Äran för uppfinningen av saxen tillskrivs ofta de forntida egyptierna och mesopotamierna. Konstruktionen var enkel och utvecklades redan under bronsåldern. Den grundläggande saxdesignen bestod av två vassa, platta metallbitar som glidit mot varandra för att klippa olika material. Denna grundprincip används i stort sett oförändrad än idag, även om moderna kirurgiska instrument har förfinits betydligt.
Sutursax är autoklavbara, det vill säga de tål sterilisering i autoklav, och tillverkas av kirurgiskt rostfritt stål. Spetsen kan vara antingen spetsig eller trubbig. Bladen är krokformade, böjda eller försedda med en böjd trubbig egg som underlättar avlägsnandet av suturer. Krogen gör det möjligt för vårdpersonalen att enkelt lyfta upp stygntråden innan den klipps, vilket minskar risken för att patientens hud kommer till skada.
Sutursax finns i flera storlekar, bland annat 3 1/2 tum, 4 1/2 tum, 4 3/4 tum, 5 1/2 tum och 6 tum. Den minsta modellen med 3 1/2-tumsblad används när stygn ska klippas och tas bort på mycket små och trånga ytor, exempelvis i ansiktet eller vid fingrar. Varje saxpar har en spets som är anpassad efter sin storlek, med utföranden som raka, böjda, lätt mönstrade eller specialdesignade spetsar.
Inom försvaret används 6-tums sutursax med en enda trubbig spets, tillverkad av kirurgiskt rostfritt stål. Trots sin storlek är saxen mycket slitstark, lätt att transportera och praktisk i många situationer utöver själva suturborttagningen. Den kan exempelvis användas för att klippa suturer, tejp och andra material som ingår i sårförband, vilket gör den till ett mångsidigt verktyg i fältmiljö.
En Laschal SS-sutursax är konstruerad specifikt för att personen som tar bort stygnen ska kunna arbeta med bara en hand. När bladen stängs öppnas en liten pincett som sitter fast på ett av bladen och blottlägger ett andra blad. Stygntråden klipps och hålls samtidigt fast gripna av saxen, vilket gör avlägsnandet både enklare och snabbare. Denna typ av design är särskilt värdefull i situationer där vårdgivaren behöver ha en hand fri.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online