Starkbandet – på engelska kallat tourniquet – har genomgått en imponerande utveckling genom historien. Modern teknik har avsevärt förbättrat patientsäkerheten och vårdkvaliteten, vilket i synnerhet gett läkare och kirurger möjlighet att utföra mycket känsliga ingrepp med god kontroll över blödningar. Vid livshotande nödlägen är starkbandet fortfarande nyckeln till att stoppa blödningar från en extremitet.
Starkbandet var inte en enskild uppfinning utan resultatet av en lång utveckling där flera forskare bidragit genom åren. Principen går tillbaka till grekisk och romersk tid, och utvecklingen har sedan drivits framåt av namn som William Harvey, Jean Louis Petit och Joseph Lister. Även Johann von Esmarch, Harvey Cushing och August Bier gjorde betydelsefulla bidrag. År 1980 uppfann James McEwen, PhD, ett datoriserat starkband – en innovation som banade väg för dagens moderna säkerhetsfunktioner.
Ett starkband är en cirkulär kompressionsanordning som används för att sammanpressa och kontrollera den venösa och arteriella cirkulationen i en extremitet under en begränsad tid vid livshotande nödlägen. Det kan röra sig om ett enkelt latexgummiband som spänns lätt runt armen för att underlätta blodprovstagning hos en patient – eller ett tekniskt avancerat starkband som används perioperativt (på operationsrummet) för att skapa ett helt blutfritt operationsfält.
Starkband kan delas in i två grundläggande typer: nöd-starkband och kirurgiska starkband. Nöd-starkband används främst inom militären för soldater som skadats i strid, samt inom polisväsendet när en tjänsteman drabbas av kraftig blödning till följd av en extremitetsskada. De används också av första insatserna inom räddningstjänsten och av sjukvårdens larmenhet (EMS). Denna personal är välutbildad i när användning av starkband är lämplig samt vilka säkerhetsriktlinjer som ska följas.
Dagens pneumatiska starkband har avancerade funktioner med ljud- och visuella larm som indikerar när trycket i bandet stiger över eller sjunker under det inställda intervallet. Det finns även mer avancerade system med en modifierad styrenhet som automatiskt applicerar ett individualiserat ocklusionstryck (LOP – Limb Occlusion Pressure) baserat på patientens blodtryck. Dessa säkerhetsfunktioner möjliggör bättre patientvård vid de mer än en miljon extremitetsoperationer som utförs i USA varje år.
Starkbandet är ett värdefullt verktyg i livshotande nödlägen som rör en extremitet. Det används också vid kirurgiska ingrepp för att skapa ett blutfritt operationsfält, vilket ger kirurgen god sikt och gör det möjligt att identifiera olika vävnader under dissekeringen. Användningen är dock inte riskfri. Personalen måste därför vara noggrant utbildad i korrekt hantering av starkband, inklusive placering, hur länge det får ligga kvar, borttagning och dokumentation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online