Helicobacter pylori är en bakterie som lever och trivs i eller på slemhinnan i magsäcken. Hos de flesta smittade ger infektionen inga symtom alls, men hos vissa ökar den risken för magsår och magcancer. Behandling är därför viktig när bakterien orsakar besvär eller komplikationer.
För att döda bakterien förskriver läkaren ofta en kombination av flera antibiotika. Vanligt förekommande läkemedel är klaritromycin, amoxicillin, metronidazol och tetracyklin. Vilka preparat som väljs beror på patientens hälsotillstånd, eventuella allergier och den lokala resistenssituationen.
Tillsammans med antibiotikan får patienten ofta så kallade protonpumpshämmare, till exempel omeprazol eller lansoprazol. Dessa minskar magsäckens produktion av saltsyra, vilket skapar en ogynnsam miljö för H. pylori och samtidigt gör antibiotikan mer effektiv.
Som alternativ till syradämpande läkemedel kan bismutsubsalicylat – det verksamma ämnet i Pepto-Bismol – användas. Det belägger magsäckens slemhinna med ett skyddande lager som skyddar mot syra och dessutom har en viss antibakteriell effekt.
Trippelbehandling är den vanligaste och mest beprövade metoden vid H. pylori-infektion. Kombinationen består vanligen av två olika antibiotika samt antingen en protonpumpshämmare eller ett slemhinneskyddande läkemedel. Vid återfall eller resistens kan så kallad kvadrupelbehandling med bismut övervägas.
Kuren pågår normalt i tio till fjorton dagar. Det är avgörande att hela behandlingsperioden fullföljs, även om symtomen försvinner tidigare, för att säkerställa att alla bakterier utrotas och för att minska risken för resistensutveckling.
Efter avslutad behandling rekommenderas ofta ett kontrolltest, exempelvis ett utandningstest eller ett avföringstest, för att bekräfta att infektionen har utrotats helt. Testet utförs vanligtvis fyra till sex veckor efter behandlingens slut, eftersom resultatet annars kan bli missvisande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online