Lungknutor som syns på lungröntgen kan vara antingen godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade lungknutor orsakas vanligtvis av ett inflammatoriskt tillstånd, exempelvis en svampinfektion eller tuberkulos, medan elakartade lungknutor beror på cancer. Risken att en lungknuta är elakartad är högre hos äldre personer och hos dem med en lång rökhistorik. Det är därför viktigt att skilja mellan dessa alternativ, så att patienten snabbt kan få behandling om knutan visar sig vara cancer.
Ta fram äldre lungröntgenbilder att jämföra med de aktuella. Om knutorna är nya eller har ökat i storlek sedan föregående undersökning behövs ytterligare utredning.
Använd datortomografi (DT) för att studera förkalkningsmönstret i knutorna. Vissa förkalkningsmönster på lungröntgen och DT tyder på att en knuta med större sannolikhet är elakartad.
Schemalägg en PET-undersökning om datortomografin inte klarlägger om knutorna är godartade eller elakartade. Enligt en studie publicerad i septembernumret 2000 av American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine kan en PET-undersökning avgöra om en knuta är elakartad med 95 procents sensitivitet och 85 procents specificitet. Det innebär att metoden upptäcker cancer 95 procent av gångerna när cancer finns och ger rätt svar 85 procent av tiden – i 15 procent av fallen visar sig det som ser ut som en malignitet faktiskt vara godartat. PET-undersökningar är dock inte tillgängliga inom alla vårdregioner.
Baserat på resultaten från de tidigare undersökningarna ska det avgöras om knutorna ska följas med återkommande lungröntgen eller datortomografi var tredje månad, eller om patienten bör genomgå vävnadsdiagnostik direkt. Storleken på knutan samt patientens riskfaktorer, som ålder och rökvanor, vägs in i bedömningen.
Fortsätt med bildundersökningar var tredje månad, eller genomför vävnadsdiagnostik med hjälp av fiberoptisk bronkoskopi eller finnålsbiopsi (finnålspunktion) av knutan eller knutorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online