Proteinhalter i blodet bedöms ofta för att utvärdera en persons näringsstatus. Mer precist hjälper dessa värden till att bedöma graden av protein-energimalnutrition (PEM), som vanligtvis förekommer i samband med akut sjukdom eller trauma. De kan även bidra till diagnostik av specifika sjukdomar.
Fysiologiska påfrestningar utlöser inflammation och ökar kroppens behov av både energi och protein. Som svar skiftar kroppen från proteinsyntes mot nedbrytning (katabolism), vilket sänker koncentrationerna av olika blodproteiner. Dessa koncentrationer speglar därmed svårighetsgraden av en sjukdom eller skada. Serumproteinnivåer indikerar dessutom den övergripande näringsstatusen – med eller utan samtidig fysiologisk stress.
Blodproteinindikatorer kan delas in i två huvudkategorier: negativa och positiva akutfasreaktanter. De negativa reaktanterna, som albumin, sjunker under den inflammatoriska responsen. De positiva reaktanterna, exempelvis olika globuliner, tenderar däremot att stiga vid inflammatorisk stress.
Låga akutfasproteinvärden kan tyda på ett hypermetabolt, inflammatoriskt tillstånd, såsom vid trauma, infektion eller autoimmun sjukdom. Förhöjda behov kan också bero på otillräckligt protein- och energiintag eller nedsatt näringsupptag (malabsorption). Dessutom kan tillstånd som hypertyreos, Hodgkins lymfom samt vissa former av njur- och leversjukdom sänka värdena.
Sammanfattningsvis kan låga proteinvärden i serum bero på:
Proteinhalter påverkas av många olika faktorer, vilket kan leda till feltolkning av resultaten. Låga nivåer av zink, järn eller vitamin A, användning av hormonella läkemedel samt långvarig immobilisering är bara några exempel på omständigheter som kan påverka mätvärdena.
Denna artikel är endast avsedd för informationssyfte och ska inte användas för medicinsk diagnos. Kontakta alltid sjukvården för professionell bedömning av dina provresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online