Hakmask är den näst vanligaste typen av parasitär rundmask hos människor, enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC). Olika arter av hakmask som kan infektera människor förekommer över hela världen, men de flesta infektionerna sker i varma och fuktiga klimat.
CDC rapporterade att år 2002 var nästan 1,3 miljarder människor världen över infekterade av hakmask, vilket gör parasiten till ett av de största globala folkhälsoproblemen.
De två huvudarterna som infekterar människor är Ancylostoma duodenale och Necator americanus. Det finns även hakmaskarter som främst drabbar sällskapsdjur men som även kan smitta människor. Vissa arter kan tränga in i den mänskliga huden utan att orsaka någon egentlig sjukdom.
Hakmaskägg finns i jorden, där de kläcks till larver med förmåga att tränga genom mänsklig hud. Infektion sker oftast när man går barfota på kontaminerad mark. Smitta kan dock också ske via munnen, till exempel när händer eller livsmedel kommer i kontakt med infekterad jord.
Hakmask är vanligt hos hundar och katter, särskilt hos valpar och kattungar. Parasiten kan överföras till människor, framför allt barn, via intag av kontaminerad jord eller genom att larverna tränger genom huden. För att förebygga zoonotisk smitta bör husdjur avmaskas regelbundet.
Livscykeln börjar i tarmen, där den vuxna honan producerar tusentals ägg som lämnar kroppen med avföringen. I jorden kläcks äggen till larver som tränger genom huden. Därefter vandrar larverna via blodbanan till lungorna, vidare upp genom luftvägarna till svalget och sväljs ner till tunntarmen. Där utvecklas larverna till vuxna maskar på cirka en centimeters längd. Maskarna fäster sig på tarmväggen och lever av värdens blod.
Vanliga symtom är diarré och buksmärtor. På stället där larven trängt genom huden kan det uppstå klåda och utslag. Eftersom de vuxna maskarna suger blod från tarmväggen kan infektionen även leda till järnbristanemi. Vid kraftig infektion, samt hos spädbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar, kan dessutom hjärt-, lung-, mag-tarm-, närings- och ämnesomsättningssymtom förekomma.
För att diagnostisera en hakmaskinfektion krävs mikroskopisk påvisning av ägg i ett avföringsprov. Denna metod avgör dock inte vilken art av hakmask som drabbar patienten.
En hakmaskinfektion behandlas vanligen med läkemedlen albendazol, mebendazol eller pyrantel pamoat. I många fall behövs endast en kort kur för att bli av med parasiterna helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online