Ordet "ektopisk" kommer från grekiskans ektopos, som betyder "på fel plats" eller "utanför sin plats". Vid en normal graviditet befruktas ägget och vandrar sedan ner genom äggledaren till livmodern, där det fäster i livmoderväggen och växer fram till förlossningen.
Vid ett utomkvedshavandeskap fäster det befruktade ägget någon annanstans än i livmodern. Ibland stannar ägget kvar i äggstocken, eller så fäster det någonstans i buken. Enligt Josie L Tenore, MD, SM, i en artikel för American Family Physician, fäster ägget dock i hela 95 % av fallen i äggledaren – något som även kallas "tubargraviditet".
Tubargraviditeter uppstår oftast när äggledarna är för smala eller blockerade, så att ägget inte kan ta sig fram till livmodern. I de flesta fall beror blockeringen på en skada eller sjukdom, exempelvis bäckeninflammation (PID) eller endometrios. Medfödda missbildningar kan också orsaka förträngningar och stopp i äggledarna.
I sällsynta fall faller det befruktade ägget ner genom utrymmet mellan äggledaren och äggstocken. Äggledarna sitter nämligen inte fast direkt i äggstockarna – istället hänger en franskrans över dem. Fransarna skapar en turbulens som styr ägget ner i äggledaren. I vissa fall faller ägget förbi fransarna och ner i bukhålan. Om det ägget är befruktat kan det fästa på i princip vilken struktur som helst i buken.
Livmodern är unikt anpassad för att rymma ett växande foster. Andra strukturer i kroppen är inte det. Om ett befruktat ägg fäster någon annanstans än inne i livmodern kan det, allteftersom det växer, spräcka den omgivande vävnaden. Detta kan orsaka kraftiga blödningar, störa organets funktion och i värsta fall bli livshotande.
De tidiga symtomen vid utomkvedshavandeskap liknar dem vid en normal graviditet. Men när embryot växer bortom vad den omgivande vävnaden klarar av kan vävnaden spricka, vilket ger upphov till en skarp, stickande smärta och/eller vaginal blödning. Smärtan sitter vanligtvis i buken, men kan även kännas i hals och axlar om ansamlat blod irriterar vissa nerver i bålen. Andra symtom är lätta blödningar, yrsel eller svimningskänsla, smärta i ländryggen och lågt blodtryck.
Kontakta alltid din vårdcentral eller akuten omedelbart om du är gravid och upplever symtom som kan tyda på utomkvedshavandeskap.
Eftersom embryot ofta är för litet för att synas med blotta ögat diagnostiseras utomkvedshavandeskap vanligtvis med ett kvantitativt hCG-test eller med ultraljud.
Ett hCG-test mäter mängden humant koriongonadotropin i blodet. Hormonet börjar synas 8–12 dagar efter befruktningen och tenderar att fördubblas ungefär varannan dag under de första veckorna. Om nivåerna förblir låga kan det tyda på ett utomkvedshavandeskap.
Med ultraljud undersöker läkaren om det finns ett foster i livmodern eller om det finns massor i buken. Även om ultraljud generellt är tillförlitligt upptäcker det inte alla graviditeter – om embryot är mycket litet eller döljs bakom en tätare struktur kan det missas. Om patienten testat positivt för graviditet och samtidigt har buksmärtor kan läkaren dessutom utföra en gynekologisk undersökning.
Om läkaren varken kan ställa diagnosen eller utesluta utomkvedshavandeskap kan patienten behöva återkomma upprepade gånger för kontroller tills embryot går att se på ultraljud.
Ett utomkvedshavandeskap kan aldrig utvecklas till ett levande barn, därför går den vanligaste behandlingen ut på att avlägsna embryot eller stoppa dess tillväxt. I de flesta fall används läkemedlet metotrexat för att stoppa tillväxten. Är embryot för stort avlägsnas det kirurgiskt, vanligtvis via laparoskopi (titthålskirurgi). Organ eller strukturer som skadats av graviditeten repareras eller tas bort under samma operation.
Har embryot avlägsnats kirurgiskt görs vanligtvis hCG-test under flera dagar efter ingreppet för att säkerställa att all ektopisk vävnad tagits bort. Förblir hCG-nivåerna oförändrade – eller stiger de – kan det finnas kvarvarande vävnad, som då behandlas med metotrexat eller ny kirurgi.
Vissa kvinnor kan ha svårare att bli gravida efter ett utomkvedshavandeskap, men det beror på fertiliteten före graviditeten och hur omfattande skadorna blev. Enligt Josie L Tenore, MD, SM, är risken 15–20 % högre att drabbas av ytterligare ett utomkvedshavandeskap om man redan haft ett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online