Prover av hud, slemhinnor och andra kroppsvävnader prepareras och skickas till laboratorier för att avgöra om provet innehåller muterade eller sjuka celler. En laboratorietekniker förbereder provet vidare vid behov innan det kan undersökas. Mikroskopiska analyser, visuella besiktningar, beskrivningar, mått och andra testmetoder gör det möjligt för laboratoriets patolog att komma fram till både ett preliminärt och ett slutligt beslut. Resultaten presenteras i en odlingsrapport, som därefter granskas av den remitterande läkaren.
Nedan följer en guide som hjälper dig att läsa och förstå en sådan rapport steg för steg.
Begär en kopia av vävnadsodlingsrapporten från din läkarmottagning eller från laboratoriet. Enligt amerikansk patientdatalagstiftning (HIPAA) får journalhandlingar som inte rör dig själv endast lämnas ut till personen de berör. En kopia kan även erhållas av den som har en registrerad fullmakt för vårdfrågor åt en person vars vårdbeslut denne företräder.
Leta upp varifrån provet togs (platsen på kroppen), insamlingsdatum samt patientens namn. Ofta utfärdas en preliminär rapport innan den slutliga, och den preliminära versionen ligger sällan till grund för behandlingsbeslut. Orden "preliminär rapport" eller "slutlig rapport" visar vilken version du har framför dig.
Använd ett medicinskt uppslagsverk, exempelvis Tabers, eller ett onlinelexikon för medicinsk terminologi för att slå upp ord du inte förstår. Medicinska begrepp finns sällan i vanliga ordböcker. Tabers medicinska uppslagsverk har använts inom yrkeskåren i decennier, och även en äldre upplaga kan vara till stor hjälp.
Sök efter stycket som beskriver själva vävnadsprovet. Den första beskrivningen återger hur provet ser ut för blotta ögat. Nästa avsnitt beskriver provet i mikroskop, där cellernas strukturer ofta framhävs med färgning. Här kan du också läsa hur vävnaden skiljer sig från normal vävnad av samma typ, om så är fallet.
Identifiera den del av rapporten som innehåller diagnosen för det odlade vävnadsprovet. Vid ett onormalt prov anges vilken sjukdom eller vilket tillstånd vävnaden visar. Här kan även en gradindelning (s.k. grading) anges. Graderingen avser cellernas abnorma egenskaper samt sannolikheten för hur snabbt eventuella cancerceller växer och sprider sig.
Leta sedan upp måtten, som inom medicinen vanligen anges i metriska enheter, det vill säga centimeter. Siffrorna anger storleken på de onormala cellerna samt hur stort område som är involverat. Djupet av vävnadsengagemanget kan också anges, särskilt hos hudprover.
Kontrollera om en beskrivning av tumörkanterna (tumörmarginalerna) följer. Tumörkanter klassificeras på tre sätt:
Ett positivt tumörkantresultat innebär oftast att mer vävnad behöver tas bort från det drabbade området.
Hitta mer information i slutet av rapporten. Där kan finnas uppgifter om andra tester som utförs på provet, ett andra utlåtande om resultaten eller kompletterande testresultat. Fortsatt testning kan fastställa ursprung, typ och källa för eventuell cancer som påträffats, klassificera leukemier och lymfom, eller beskriva cellegenskaper, inklusive förekomsten av tumörmarkörer.
Avsluta din läsning med att notera namnet på den patolog som dikterat rapporten samt dennes behörigheter, följt av en daterad signatur. Rapporten kan även vara kontrasignerad av den remitterande läkaren, som beställer och tar emot utlåtanden för alla laboratorieprov, för att visa att hen tagit del av resultaten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online