Koksaltlösning är ett vanligt förekommande medel både på sjukhus och i hemmen. Den används för att rengöra och behandla sår samt kroppspiercingar. Som sköljmedel lindrar den dessutom bihåleproblem och tandvärk. Vid akuta sjukhusinläggningar kan koksaltlösning även motverka uttorkning när den ges via dropp – elektrolyterna i saltlösningen hjälper nämligen kroppen att återfå vätska snabbare.
Olika sammansättningar av koksaltlösning har många användningsområden, allt från medicinsk vård till biologisk forskning. Det finns dock nackdelar: koksaltlösning är inget desinfektionsmedel, och stora mängder intagen lösning kan vara hälsofarlig.
En normal koksaltlösning, även kallad 0,9-procentig lösning, består av 9 gram jodfritt natriumklorid per liter sterilt vatten vid 22 grader Celsius. Dess medicinska användning har sina rötter i år 1831, när koleraepidemin svepte över Storbritannien och kontinentala Europa. Då behandlade läkare uttorkning genom att injicera patienter med syrerika salter. Efter långvarig forskning fastställdes den optimala koncentrationen till 0,9 procent.
Tillsats av glukos eller dextros gör lösningen näringsrik, vilket är värdefullt för patienter på sjukhus.
Termen isoton innebär att saltkoncentrationen i lösningen är lika eller nästan lika den i kroppsvätskorna. En hyperton lösning har en högre saltkoncentration, exempelvis 1,8 procent, medan en hypoton lösning har en lägre koncentration, exempelvis 0,45 procent.
Hypertona lösningar hjälper till att minska svullnad under kirurgiska ingrepp, men bland läkare går åsikterna isär om de relativa fördelarna hos isotona respektive hypertona koncentrationer. Hypotona lösningar med tillsatt natriumbikarbonat kan användas för att behandla chock efter brännskador när de ges oralt.
Detta är en isoton och giftfri koksaltlösning som innehåller extra natriumfosfat, kaliumfosfat och kaliumklorid. Den används främst inom biologisk forskning, där föreningen håller ett konstant pH – det vill säga en konstant grad av surhet eller basitet i experimentmiljön. Lösningen används även för att rengöra experimentkärl.
Natriumlaktat, en föregångare till natriumbikarbonat inom medicinen, tillsatt i koksaltlösning ger en produkt som används för att behandla akuta vätskeförluster. Ges lösningen under huden kan den lindra njursvikt hos smådjur som hundar.
Den brittiske fysiologen Sidney Ringer uppfann lösningen under 1800-talet, och några år senare modifierade den amerikanske barnläkaren Alexis Hartmann den till den variant som fortfarande används idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online