Definitionen av döden har förändrats genom århundradena. Länge var hjärtats stillestånd det främsta tecknet på död, men på 1960-talet introducerade ny medicinsk teknik begreppet hjärndöd. Så länge hjärnan klarade att upprätthålla kroppens viktiga funktioner fanns det en möjlighet att patienten kunde räddas. Medicinen kom därmed att fastslå att döden inte enbart är en händelse, utan en långsam process där kroppen gradvis stängs ner.
Att känna igen tecknen på att en närstående närmar sig livets slut kan hjälpa dig att förbereda dig och ge patienten bästa möjliga omsorg i den sista tiden. Här är de vanligaste fysiska förändringarna som brukar inträffa.
Matsmältningen blir svår och smärtsam, vilket gör att patienten ofta vägrar all mat utom den enklaste och mest smaklösa. Salivproduktionen minskar kraftigt, vilket gör att munnen, halsen och läpparna torkar ut. Mot slutet kan patienten enbart klara att svälja vatten eller isbitar.
Uttorkning och brist på näring gör med tiden att patientens energi minskar, vilket leder till extrem trötthet. Det kan finnas perioder då patienten sover större delen av dagen och är svår att väcka. Under de stunder patienten är vaken kan hen verka frånvarande och distanserad på grund av ren utmattning.
När döden närmar sig börjar hjärnans högre funktioner svikta. Personen kan glömma var hen befinner sig, vem hen talar med eller bli frustrerad och förvirrad över att inte minnas vissa saker. Det är inte ovanligt att personen talar med människor som inte finns i rummet, inbiller sig att hen är någon annanstans eller till och med för två samtal samtidigt – ett med personerna i rummet och ett med personer som inte är närvarande.
När blodcirkulationen saktar ner drar kroppen blod från de yttre extremiteterna, som fingrar och fötter, för att skydda de viktigaste organen – ungefär som vid hypotermi. Personens fötter och händer blir därför kalla. Det är också värt att notera att när blod dras från huden till de inre organen börjar den bleka eller gråaktiga huden få fläckar i lila, blått eller rött. Dessa fläckar visar sig oftast först på fotsulorna.
Eftersom mycket lite näring når kroppen minskar även urinmängden. När patienten väl urinerar kan urinen se brunaktig eller rödaktig ut. Detta beror delvis på att njurarna börjar stänga ner på grund av det sjunkande blodtrycket.
Patienten kan utveckla ett andningsmönster som kallas Cheyne-Stokes-andning, där en lång inandning följs av en lång paus och därefter en långsam utandning. Andningen blir oregelbunden och kan låta rosslande och högljudd på grund av ansamlat sleme. Vissa människor och läkare kallar detta ljud för "dödsrossling".
Att närstående visar dessa tecken är en naturlig del av kroppens avslutningsprocess. Finns det frågor eller oro är det alltid bäst att kontakta vårdpersonalen som ansvarar för patientens vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online