Inom vården används diagnostiska tester för att identifiera sjukdomar och tillstånd, exempelvis njursvikt eller graviditet, samt för att följa deras utveckling över tid. Att tolka ett testresultat kräver kunskap om både testet och det aktuella tillståndet, liksom hänsyn till resultat från andra undersökningar och provsvar.
Normalvärden fastställs genom att testa en frisk referenspopulation. När exempelvis en person misstänks ha njursvikt jämförs personens provsvar med värden från den friska befolkningen.
Börja med att förstå vilken typ av diagnostiskt test som avses och vilka resultat det kan ge. Vissa tester ger ett positivt eller negativt svar, exempelvis ett graviditetstest.
Andra tester redovisar i stället en siffra inom ett kontinuerligt intervall. Kreatininvärdet i blodet mäts exempelvis som ett mått på njurfunktionen och rapporteras inte som positivt eller negativt, utan som en siffra som kan jämföras med ett referensintervall.
Ta fram provsvaret samt intervallet av möjliga värden. Jämför sedan resultatet med normalvärden eller referensintervall. Ålder, kön och andra faktorer påverkar de normala värdena och bör alltid tas med i bedömningen.
Ett graviditetstest visar exempelvis antingen ett positivt eller negativt svar. Ett positivt resultat innebär att patienten sannolikt är gravid, medan ett negativt resultat tyder på att graviditet troligen inte föreligger.
Andra provvärden, såsom kreatinin i blodet, förändras med sjukdomens svårighetsgrad och utveckling. Kreatininvärdet stiger vanligtvis när njursjukdomen försämras. En patient med lindrig njursjukdom och något förhöjt kreatininvärde kan vid ett senare tillfälle ha utvecklat svårare njursvikt med ett högre blodkreatininvärde.
Om provet har analyserats på ett laboratorium ska resultatet jämföras med just detta laboratoriums referensintervall. Referensvärden kan skilja sig mellan olika laboratorier och kan ibland även variera över tid inom samma laboratorium.
Vissa tillstånd, exempelvis graviditet, kan initialt diagnostiseras utifrån ett enda provsvar.
Andra fall, som njursvikt, måste däremot värderas mot bakgrund av flera undersökningar. En patient med högt blodkreatininvärde bör exempelvis genomgå ytterligare tester, såsom urinanalys, för att avgöra om njursvikt verkligen föreligger och i så fall hur allvarlig den är.
Beakta möjligheten till fel både i själva testet och i tolkningen av resultatet. Statistiska data behöver ofta vägas in vid tolkningen av diagnostiska tester.
Vid tolkning av ett graviditetstest bör man exempelvis ta hänsyn till risken för falskt positiva resultat, där en person som inte är gravid får ett positivt svar. Risken för falskt negativa resultat, där en gravid person får ett negativt svar, måste också beaktas.
Bedöm slutligen om ytterligare eller upprepade tester krävs. Ett positivt svar på ett screeningtest med få falska negativa kan exempelvis följas upp med ett andra test som ger få falska positiva. Genom att kombinera flera tester kan vårdpersonalen bli säkrare i sin diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online