Magnetresonanstomografi (MRI), i Sverige ofta kallad magnetkameraundersökning eller MRT, är en diagnostisk metod som med hjälp av magnetfält och radiovågor skapar detaljerade bilder av kroppens insida. Tekniken har använts sedan tidigt 1980-tal. Eftersom undersökningen inte bygger på röntgenteknik utsätts patienten inte för skadlig joniserande strålning.
Magnetkameran avbildar i princip alla typer av vävnader i det område som undersöks, inklusive vävnad inuti ben, vilket gör metoden särskilt värdefull vid utredning av sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen. MRI är också förstahandsvalet vid diagnostik av hjärtabnormaliteter, ortopediska problem och sjukdomar i de inre organen. Mycket få risker är förknippade med denna undersökningsmetod, men det finns några saker som är bra att känna till.
Vid magnetresonansangiografi (MRA), som används för att studera artärer och vener, injiceras ett kontrastmedel oftast via ljumsken in i vena femoralis innan undersökningen påbörjas. Det vanligaste kontrastmedlet vid MRI innehåller gadolinium. Detta medel rekommenderas inte till patienter med njursjukdom på grund av risken för nefrogen systemisk fibros (NSF). Utöver denna risk används gadolinium i allmänhet säkert vid MRA-undersökningar.
Risken för allergisk reaktion mot gadolinium är mycket liten, och personalen som utför undersökningen övervakar noggrant puls och andning för att snabbt kunna upptäcka tecken på biverkningar. Mildare allergiska reaktioner går över av sig själva och kräver endast antihistamin. Allvarligare reaktioner som kräver sjukhusvård är extremt ovanliga.
De flesta studier visar att MRI under graviditet är säkert, men den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) kräver att apparaterna märks med en varning om att säkerheten för fostret under de tre första graviditetsveckorna respektive månaderna inte har fastställts fullt ut. Det finns viss oro gällande eventuella missbildningar, eftersom djurstudier har antytt en sådan möjlighet.
De elektromagnetiska strömmarna som används vid MRI kan teoretiskt sett också innebära en risk för hörselskada hos ett foster i första trimestern, men studierna visar att denna risk är försumbar. MRI anses medföra ingen känd risk under andra och tredje trimestern.
Lugnande medel används normalt inte vid MRI-undersökningar. Vissa patienter får dock kraftig ångest av att ligga helt stilla i den stora metallcylindern som används vid undersökningen. Apparaten avger dessutom ett högt bankande ljud genom hela undersökningen, vilket kan vara påfrestande för många.
Dessa patienter kan få ett lugnande medel för att slappna av, och i sådana fall måste riskerna för överdosering och biverkningar av medicinen tas i beaktande.
MRI skapar mycket starka magnetfält som kan samverka med metall. Patienter med pacemaker eller andra metallinnehållande implantat kan därför inte genomgå MRI och ska alltid hålla sig på behörigt avstånd från utrustningen.
Patienter med klammer insatta efter aneurysmoperation, konstgjorda hjärtklaffar, kärlstentar, cochleaimplantat eller konstgjorda leder bör tillsammans med sin läkare ta reda på om metall finns i kroppen. Personer som har kommit i kontakt med metallspån i arbetslivet får ofta göra en skullröntgen före undersökningen för att kontrollera att inga metallpartiklar finns i ögonen.
Inga smycken, hörapparater, fickknivar, glasögon eller andra metallföremål får föras in i MRI-rummet. Patienter med avtagbar tandprotes eller liknande uppmanas att ta bort detta före undersökningen.
MRI är en säker och mycket värdefull undersökningsmetod för de allra flesta. För att minimera riskerna bör du alltid informera vårdpersonal om graviditet, njurproblem, allergier samt eventuella implantat eller metallföremål i kroppen innan du genomgår en magnetkameraundersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online