Svartfotssjukan (Black Foot Disease) är en sällsynt perifer vaskulär sjukdom som ger gangränliknande symtom. Den drabbar framför allt fötterna och i vissa fall även fingrarna. Sjukdomen har endast påträffats i provinsen Taiwan i Kina.
Svarta varbildningar (pustler) uppstår främst på fötterna, men kan även förekomma på andra delar av kroppen. Pustlerna är smärtsamma, och om de öppnas rinner det ut var och blod samtidigt som en stark, obehaglig lukt uppstår. Tillsammans med svullnad och klåda bildas ett svart lager över såren. Om sjukdomen lämnas obehandlad börjar den infekterade vävnaden så småningom brytas ned och ruttna.
Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter arsenik från lokala brunnar i Taiwan har identifierats som huvudorsak till svartfotssjukan. Vid kontinuerlig exponering för toxinet tar det normalt cirka fem år innan symtomen börjar utvecklas. Extern exponering, till exempel via hudkontakt vid tvätt, innebär en betydligt lägre risk än intag via dryck.
Världshälsoorganisationen (WHO) bedömer att undernäring är en bidragande faktor till sjukdomens utveckling och progression. En försvagad näringsstatus gör kroppen mer sårbar för arsenikens skadliga effekter.
I avancerade stadier av svartfotssjukan krävs amputation av det drabbade området för att förhindra att nekrosen sprider sig. Ett lovande läkemedel för extern användning fick amerikanskt patent år 2000. Det rör sig om en speciell örtblandning med ursprung i kinesisk medicin, som utvecklades just för behandling av svartfotssjukan.
Det bästa skyddet mot sjukdomen är att undvika exponering för arsenik genom att endast konsumera rent dricksvatten. Information till befolkningen, tidig upptäckt av symtom samt regelbundna vattentester för att stoppa fortsatt intag av förorenat vatten är alla avgörande åtgärder för att förhindra nya fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online