Kronhjorten (Cervus elaphus) är ett högt värderat vilt som jagas och föds upp i hjortfarmer över hela världen, och köttet serveras ofta på restauranger som specialiserar sig på hjortkött. Blodprov tas både på levande djur och på slaktkroppar av flera olika skäl – bland annat för att säkerställa djurhälsan, upptäcka smittsamma sjukdomar och bedöma köttkvaliteten.
Kronhjort som föds upp i fångenskap utgör en betydande och växande del av köttindustrin i Kanada. Hos dessa djur används blodprov för att undersöka fertiliteten samt för att följa hur djuren reagerar på och anpassar sig till förflyttningar.
Vilda bestånd av kronhjort förvaltas enligt liknande principer världen över – från Europa och Nordamerika, där arten har sitt naturliga utbredningsområde, till Argentina och Nya Zeeland, dit den har introducerats.
Särskilda blodprov har tagits fram för att upptäcka sjukdomar hos kronhjort, till exempel bovin tuberkulos och toxoplasmos, som båda kan smitta människor, samt virussjukdomen blåtunga, som inte är överförbar till människor. Tidig diagnostik är viktig både för djurvälfärden och för att skydda folkhälsan.
Blodprov på slaktkroppar har visat att köttet från ostörda djur som avlivats snabbt och renlikt med gevärsskott skiljer sig markant från köttet hos djur som jagats med hundar och tvingats fly långa sträckor. Stress, överhettning och andra fysiologiska förändringar i muskulaturen kan göra viltköttet mer känsligt för förskämning och därmed förkorta dess hållbarhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online