Forskare som undersöker alternativa teorier bakom de snabbt stigande fetmafrekvenserna – bland andra Dr. Kelly Brownell, chef för Rudd Center for Food Policy and Obesity – har börjat fundera på om vissa individer är extra benägna att utveckla tvångsmässiga beteenden kring sina matvanor. Detta tvång har av forskarsamhället getts namnet "matmissbruk". Även om det fortfarande råder viss kontrovers kring om matmissbruk ska betraktas som en legitim del av de befintliga beroendediagnoserna, har stödet för begreppet mötts av en växande acceptans bland både läkare och forskare.
Matmissbruk kännetecknas av en förlust av personlig kontroll, där individen trots att hen förstår hur skadligt beteendet är ändå känner sig tvungen att fortsätta. Trots en utbredd missuppfattning är inte alla med matmissbruk överviktiga. Personer som lider av matmissbruk kan komma från alla möjliga bakgrunder. Den enda verkliga gemensamma nämnaren är deras ohälsosamma och besatthetsliknande beteende kring mat.
Att identifiera en person med matmissbruk görs genom att ställa en rad frågor för att bedöma omfattningen av beteendet och om det passerar den ibland suddiga gränsen mellan normalt och beroendeframkallande.
Några frågor som kan ställas är:
Äter du annorlunda när du är ensam jämfört med när andra ser på?
Har du någonsin ägnat dig åt hetsätning följt av rensning?
Äter du trots att du inte är hungrig?
Äter du för att hantera känslor av nedstämdhet eller stress?
Ett jakande svar på någon av frågorna ovan kan tyda på ett potentiellt matmissbruk.
Matmissbruk förekommer i flera olika former. De tre vanligaste är tvångsmässig överätning, bulimi (bulimia nervosa) och anorexi (anorexia nervosa).
Kännetecknet för tvångsmässig överätning är perioder av okontrollerat överflöd, där personen inte kan styra sin hastighet eller sitt sätt att äta. Detta visar sig i perioder då den drabbade äter snabbt och fortsätter långt efter mättnadspunkten. De psykologiska effekterna smittar ofta av även på perioder utan matintag, eftersom den drabbade i smyg planerar eller dagdrömmer om framtida konsumtion.
Bulimi har alla drag av tvångsmässigt ätande, men episoderna av hetsätning följs av perioder av rensning. Rensningen kan ske genom självframkallad kräkning eller genom användning av laxermedel.
Den raka motsatsen till tvångsmässigt ätande är anorexi. Anorektiskt beteende innebär en stark rädsla för att gå upp i vikt, kombinerad med en förvrängd kroppsuppfattning där den drabbade, trots att hen är underviktig, är övertygad om att hen måste fortsätta gå ner i vikt.
Ingen vet egentligen exakt vad som orsakar matmissbruk. Nora Volkow, chef för National Institute on Drug Abuse, har lanserat en teori om att störningar i hjärnans dopaminsystem skulle kunna öka sårbarheten för tvångsmässiga beteendemönster. Det har också föreslagits att tvångsmässiga ätbeteenden lärs in redan under barndomen och fungerar som strategier för att hantera stress. Eftersom problemet involverar både psykologiska och fysiologiska faktorer är det svårt att fastställa exakt var gränsen mellan normalt beteende och missbruk går, och vad som utlöser övergången från ena sidan av spektrumet till den andra.
Professionell rådgivning rekommenderas för alla som lider av någon form av matmissbruk. Genom ihärdiga insatser tillsammans med utbildade terapeuter kan de utlösare som ligger bakom patientens matmissbruk identifieras och med tiden elimineras. Det första steget mot att bryta ett destruktivt beteendemönster är dock individens egen insikt om att ett problem finns. Med självkännedom i kombination med professionell hjälp kan man bryta de band som håller en fången och bli fri från ett liv präglat av beroendebeteende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online