Spindelcellscancer är en särskild form av skivepitelcancer som börjar som en lokaliserad sjukdom. När den uppträder på huden uppstår den vanligtvis i solskadade områden eller i redan befintliga hudförändringar. Den kan även förekomma i bronkialluftvägarna hos rökare. Sjukdomen har fått sitt namn från sina karakteristiska, snabbt växande spolformade celler.
Skivepitelcancer är ett samlingsbegrepp för maligna tumörer – det vill säga cancerformer – som uppstår i hudens epitel, de översta celllagren. Endast fem procent av all cancer hos vuxna drabbar vävnader i huvud och hals, men hela 90 procent av dessa klassificeras som skivepitelcancer. Män drabbas något oftare än kvinnor, även om skillnaden är liten.
Spindelcellscancer kallas även karcinosarkom, spindelcells-skivepitelcancer (spindelcell-SCC) och sarkomatoidt karcinom. Fackkällor som eMedicine rekommenderar dock termen spindelcellscancer, eftersom de övriga benämningarna kan upplevas som vilseledande. Även om sjukdomen klassificeras som skivepitelcancer syftar ordet "skive" på en platt cellform – inte på en nål- eller spolform. Den förvirrande terminologin har till och med inneburit att patienter felaktigt fått beskedet att de lider av ett sarkom, vilket är en helt annan typ av cancer än spindelcellscancer.
Spindelcellscancer uppträder oftast i området huvud och hals. De vanligaste platserna där sjukdomen visar sig, i fallande frekvensordning, är:
Begreppen hypofarynx och orofarynx avser olika delar av svalget, alltså avsnittet mellan munnen och struphuvudet.
Spindelcellscancer visar sig ofta som en tumör eller ett sår (ulceration). Såret kan vara infekterat, vara varigt eller innehålla en böld. Särskilt i sjukdomens tidiga skeden kan patienter med spindelcellscancer uppvisa inga andra tydliga tecken, vilket gör att sjukdomen lätt kan förbises.
Diagnosen ställs utifrån patientens symtom i kombination med laboratorieanalyser av tumörprover. I mikroskop känns spindelcellerna igen på en karakteristisk övergång från vanliga skivepitelceller till avlånga, spolformade celler. Om ingen sådan övergångszon omedelbart syns utförs ändå ytterligare tester för att slutligen kunna utesluta spindelcellscancer. Dessa omfattar bland annat immunoperoxidastest samt en serie keratinfärgade vävnadsanalyser i mikroskop.
Den föredragna behandlingsmetoden är kirurgi, där den sjuka vävnaden avlägsnas kirurgiskt. I vissa fall kan behandlingen kompletteras med strålbehandling eller cytostatika beroende på tumörens utbredning och placering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online